Övriga särskilda avtalstyper. Tillfälle II.
 

 

 

Immateriella tjänster

 

 

Allmänt

 

Uppdrag som inte är knutna till fysisk behandling av föremål:

 

Uppdrag till:

advokater, revisorer, läkare, konsulter, banker, undervisnings- och utbild­nings­institut o d.

 

Gränsen är svår att dra men genom att skilja dessa uppdrag från materiella tjänster kan man få en hygglig bild av vad som gäller på området.

 

Lag saknas nästan                                                                                      18 kap HB

                                                                                                FastMäklL

                                                                                                FörsMäklL.

 

  Analogi främst till KommL och HaL men också KöpL och ÄKöpL.

 

 

Avtalsbrott

 

Dröjsmål:          Sen eller utebliven fullgörelse av uppdraget, jfr 22 § KöpL: ”Avlämnas inte varan eller avlämnas den för sent …”

 

Fel:                   Fel i utförandet men också åsidosättande av ”pedagogiska plikten” (Tygfallet, NJA 1995 s 532).

 

 

Påföljder

 

Rätt till

fullgörelse:                         Saknas, jfr 46 § KommL.

 

Hävning:                         Fordrar väsentligt kontraktsbrott, jfr 18 § och 51 § 2 st KommL.

 

Skadestånd:                         Dröjsmål: presumtionsansvar (dvs exculpationsansvar)

  Fel: Vanligt (rättvänt) culpaansvar

 

 

 

Kommission

 

 

Allmänt

 

Kommissionär:                         – Köper/säljer                           4 § 1 st KommL

                        – Lös egendom

                        – För annans räkning

                        – I eget namn                         Tredje man behöver inte känna till att försäljningen sker
                                                                        för annans räkning.

 

Kommissionsförhållandet är en underlig rättsfigur:

 

1. Kommissionären svarar som säljare eller köpare mot tredje man. Trots att kommissionären svarar mot tredje man är det enligt kommissionsavtalet kommit­tenten som internt svarar för att förpliktelsen mot tredje man fullgörs.

 

2. Trots att kommissionären svarar mot tredje man, svarar kommissionären (enligt huvudregeln) inte för att tredje man fullgör sin förpliktelse.

 

3. Trots att kommissionären i eget namn mottar tredje mans prestation, tillfaller den inte kommis­sionären. Kommissionären har inte rätt till tredje mans prestation utan får nöja sig med provision från kommittenten.

 

 

Förhållandet mellan kommittenten och kommissionären

 

Ansvar för tredje mans förpliktelse:

 

Huvudregel:

Kommissionären svarar inte gentemot kommittenten                            14 § KommL e c

                        för att tredje man fullgör avtalet

                        (men erhåller provision endast i den mån så sker                        28 § KommL)

 

Undantag:

– Civilkommissionär                                                                                             14 § 2 st KommL

För att civilkommissionär skall slippa svara för tredje mans förpliktelser krävs att han för kommit­tenten uppger vem tredje man är

 

– Avtal eller handelsbruk                                                                              14 § 1 st KommL

                        Kan medföra ansvar för tredje mans fullgörelse,

                        vilket kallas att stå del credere

 

 

Kommissionärs försummelse:

 

Kommittenten kan avvisa avtal som kommissionären ingått för hans räkning om kommissionären varit försumlig.

Härför krävs dock att försumligheten    15 § KommL

  – drabbat ett väsentligt intresse eller

  – att denna berott på oredlighet

 

Kommittenten har rätt till skadestånd vid kommissionärens culpa                         17 § KommL

 

 

Förhållandet till tredje man

 

Allmänt:

 

Kommissionsgodset är kommittentens egendom                                   53 § KommL

                        vilket innebär att kommittenten har separationsrätt i kommissionärens konkurs

                        (om egendomen är individualiserad).

 

Vid konsignation självinträder konsignaten (ung försäljningskommissionär) som köpare precis före vidareförsäljning och redovisar därför inte utförsäljningspriset utan endast inköpspriset för konsignanten. Se även 40–45 §§

 

Direktkrav o d:

 

Huvudregel:

Tredje man kan endast vända sig mot kommissionären                                                 56 § KommL

 

Undantag:                                                                                                         56 a § KommL

– Kommissionären och kommittenten är näringsidkare och

– Kommissionären är på obestånd eller kan inte nås m m                                             jfr 46 § KköpL

 

Kommittenten har i först hand att vända sig mot kommissionären                         60 § KommL

 

Kommissionären har i allmänhet rätt att intervenera                           58 § 2 st KommL

                        i tredje mans förpliktelse

                        (och alltså fullgöra tredje mans förpliktelser gentemot kommittenten)

 

 

 

Handelsagentur

 

Handelsagent:                         – Självständig                                                    1 § HaL

                        – Näringsidkare

                        – Som

                                                – varaktigt

                                                – verkar för köp eller försäljning

                                                – av varor

                                                – för huvudmannens räkning

 

Detta sker genom att                                                                                 1 § HaL

                        – Ta upp anbud eller

                        – Sluta avtal i huvudmannens namn

 

Härav kanske man förleds att tro att handelsagenten har en genom lag given rätt att binda huvudmannen genom att ingå avtal med tredje man, jfr 10 § 2 st AvtL (”ställning, varmed enligt lag eller sedvänja följer viss behörighet”). Av 17 § 1 st framgår dock att det härför fordras särskilt bemyn­digande.

 

Varför är det uttryckt på detta vis? Jo, HaL är samtidigt tvingande skyddslagstiftning till förmån för agenten. Om lagen endast gällde agenter som ägnar sig åt upptagande av anbud skulle en betydande andel av agenterna (de som faktiskt har bemyndigande) falla utanför skyddet. 1 § läst tillsammans med 17 § definierar alltså handelsagenter efter vad som är vanligt förekommande men ger inte agenten, trots att han definieras som en som avtalar för annans räkning i annans namn, befogenhet eller behörighet att företräda sin ”huvudman”.

 

Behörighet torde emellertid (trots ordalagen i 17 § 1 st HaL: ” särskilt bemyndigande”) kunna uppstå till följd av sedvänja (allmän ställningsfullmakt), 10 § 2 st AvtL,  huvudmannens tolerans mot agentens tidigare handlande (tolerans­fullmakt) eller förekomsten av en kombination av behörighets­faktorer (kombinations­full­makt).