Seminarietillfälle 6 – Rent strikt ansvar, tredjemansskada och ren förmögenhetsskada

 

Rent strikt ansvar innebär ansvar oberoende av någons oaktsamhet.  Rätten till skadestånd grundar sig på grundval av det sätt skadan uppstått på, genom elektrisk ström eller järnvägstrafik, till exempel.  Sammantaget handlar det oftast om verksamheter som är särskilt farliga, eller kan ge upphov till särskilt allvarliga skador. En varm anhängare var Ussing som menade att rent strikt ansvar borde kunna åläggas vid farlig verksamhet (under vissa förutsättningar) även i frånvaro av lagstiftning på området. Hellner framhåller att det i svenskt rättsliv har betraktats som ”djärvt, nästan revolutionerande” att utan författningsstöd ålägga strikt ansvar. Något har väl det revolutionära häri med tiden mindre påtagligt. Däremot har det en tid funnits en tendens att i ökad grad införa strikt ansvar genom lagstiftning. 

Översikt. Några författningar om rent strikt ansvar för ”farlig verksamhet”

El-lagen innehåller regler beträffande elektriska anläggningar. Ansvariga för skador enligt denna lag är innehavare av anläggning som har generator eller transformator. Det kan vara fråga om såväl personskador orsakade av elektrisk ström och även sakskador, t ex genom eldsvådor som orsakats av kortslutningar i elektriska ledningar.

 

Luftansvarighetslagen ger andra bestämmelser, för skador i följd av luftfart som ej drabbar passagerare eller egendom som befordrats med luftfartyget, ex markskador till följd av störtande plan.

 

Atomansvarighetslagen har särskilda regler om skador till följd av atomolyckor (typfallet är skador orsakade till följd av verksamhet vid kärnkraftverk).

 

Oljeansvarighetslagen behandlar oljeskador till sjöss. Exxon Valdez-fall, oljetankers som släpper ut olja etc.

 

Järnvägstrafiklagen är en annan sådan lag. I princip föreligger ett rent strikt ansvar med undantag för force majeure för personskador.

 

Hundar, lagen om tillsyn av hundar och katter är ett annat uppmärksammat fall.

 

6 § Skada som orsakas av hund skall ersättas av dess ägare, ändå att han
ej är vållande till skadan. Vad ägaren sålunda nödgats utgiva äger han
söka åter av den som har vållat skadan.

 

Vad gäller djur finns även vissa speciella regler i BB, se 22 kap. Kan vara värt att undersöka, om inte annat för prosan. Notera att 22 kap BB inte finns med i nyare upplagor av blå lagboken.

Begränsning till den typiska skadan

Hellner framhåller att en naturlig begränsning av det rent strikta ansvaret är till skador som kan anses typiska för den farliga verksamheten. Det rent strikta ansvaret Sydkraft har för driften av Barsebäck innebär inte att de rent strikt också ansvarar för att en person snubblar i personalmatsalen. Det är svårt att hitta några generella riktlinjer för hur den typiska faran skall avgränsas; Hellner framhåller parallellerna med läran om skyddat intresse.

Ansvarssubjekt

Ansvarssubjekt enligt lagar om rent strikt ansvar är i allmänhet den som driver den anläggning som medför riskerna. Ibland måste man göra en distinktion mellan ägare och innehavare – frågan är då vem som ansvarar, alternativt om båda ansvarar. Kan variera, av Hellners genomgång att döma är det emellertid ofta som innehavaren svarar. (Se härvid respektive speciallag samt Hellner 10.5).

Strikt ansvar utan lagstöd

Till skillnad från utvecklingen i Danmark och Norge har svenska domstolar varit restriktiva med att etablera strikt ansvar utan lagstöd för farlig verksamhet. Särskilt farliga militärövningar kan vara ett undantag.

 

Rättsläget fortfarande osäkert. Fjärrvärmefallet och det liknande renvattenanläggningsfallet gås igenom under seminariet.

 

Jämför allmänt att ansvar kan följa av 32 kap MB, vari viss farlig verksamhet reglerats (se ex 4 §).

Tredjemansskador

Om en person drabbas av skada kan ofta andra människor i sin tur lida skada till följd av den förra personens skada. Om en verkställande direktör i ett företag blir skadad av en misshandel och måste vara hemma från arbetet kan det drabba företaget osv. Huvudregeln i svensk rätt har traditionellt varit att sådana indirekta tredjemansskador inte är ersättningsgilla – enbart den direkt drabbade har rätt till skadestånd.

 

Ibland kan avsteg göras och det är svårt att bedöma huruvida en viss skada är en direkt skada eller en indirekt tredjemansskada. Psykiska skador för anhöriga till dödade eller skadade kan betraktas som direkt personskada eller som tredjemansskada beroende på synsätt. Notera rättsfallen som behandlades i samband med adekvansseminariet där psykiska skador bedömdes som primärskada.

 

Därutöver finns det rättsfall som aktualiserar svårigheten med den allmänna principen.

 

NJA 1975 s 275: Tandläkare var arbetstagare i ett AB vars samtliga aktier ägdes av hans hustru och i anställningsavtalet var han berättigad att som vederlag erhålla rörelseöverskottet i bolaget. Han skadades i en trafikolycka och yrkade skadestånd för inkomstbortfall såsom förlorad arbetsförtjänst. Oavsett avtalets utformning konstaterade HD att han var berättigad till ersättning.

 

NJA 1975 s 533: Optiker med ett enmansföretag halkade på gatan och yrkade ersättning för bolagets räkning för kostnader för att anställa vikarie. Käromålet ogillades. 

 

Kan rent allmänt vara en svår avvägning om det är fråga om ett enmansföretag vari den skadade äger samtliga aktier. Man får bl a titta på anställningsavtalet mellan aktiebolaget och den skadade. Se vidare Hellner, s 366.

 

Sakskador aktualiserar andra problem, de viktigaste gäller begränsade sakrätter. Ex: C hyr en sommarstuga för juli månad av A men innan han hinner nyttja den bränns den culpöst ner av B. Har C rätt till skadestånd från B, förutsatt att han lidit skada?

 

Hellner: Den som på grund av kontraktsförhållande till den närmast skadelidande lider förlust får som huvudregel ej skadestånd (s 368). Men undantag förekommer.

Över huvud taget aktualiseras svåra gränsdragningsproblem mellan vad som skall anses som följdskador av sakskador som drabbar den skadelidande själv, vad som skall anses som följdskador av annans sakskador osv. Därtill kommer komplikationer inom ramen för adekvansbedömningen. Flertal fall gäller de internationellt uppmärksammade kabelfallen. Tendensen synes vara att skadestånd utgår för sakskador men ej för förmögenhetsskador.

 

Rena förmögenhetsskador utan föregående sakskador är än mer komplicerat. Jmf Ultramares-case, Cardozo’s yttrande. 

Ren förmögenhetsskada

Definition: ren förmögenhetsskada = skada som ej har samband med sak- eller personskada. (SkL1:2)

 

Huvudregeln i skadeståndslagen 2:4. Ren förmögenhetsskada som orsakats genom brott medför skadeståndsskyldighet. Märk att regeln inte per se säger något om hur rena förmögenhetsskador som inte orsakats genom brott ska behandlas. Notera att motsvarande regel gäller i situationer av principalansvar 3:1, andra meningen (Jmf Kone Invest-fallet). I förarbetena konstaterade lagstiftaren att tanken inte var att SkL 2:4 skulle tolkas e contrario. Det kan med andra ord finnas fall där skadestånd utgår trots att inte skadan orsakats genom brott.

 

Nota bene: De flesta rena förmögenhetsskador torde inte vara ersättningsgilla utan t o m helt ”legitima” och det är ofta tillåtligt att orsaka sådana skador. Ny konkurrens ett exempel (jmf Hellner s 67), uppmaning att köpa Telia-aktier kan vara ett annat. 

 

Betänkt att SkL viker för annan lagstiftning. Finns särskilda regler i exempelvis ABL:s 15 kapitel.

 

Därtill undantag: Främst vid avtal. Kontraktsförhållande har ibland tolkats extensivt. Culpa in contrahendo – negativa kontraktsintresset.

 

Men huvudregeln innebär i alla fall ett nära samband mellan skadestånd och brott vad gäller rena förmögenhetsskador. Detta innebär att brottsbalkens (m fl) regler kan ses som en katalog också över beteenden som ådrar förövaren skadeståndsskyldighet för rena förmögenhetsskador. (Se vidare Hellner 3.2. Ambitiösa studenter hänvisas till Kleinemans Ren förmögenhetsskada, se därvid särskilt om Kone Invest-fallet innan det prövats av HD, s 541 ff.).

 

Gränsdragningen till kontraktsansvaret kan vara vanskligt. Jmf Hellner 3.2.5. Understundom synes domstolarna fastna för kontraktuellt ansvar även när egentligt avtal inte föreligger (se HovR i Kone-fallet) medan det finns exempel även på motsatsen, där HD utdömt ansvar på utomobligatorisk grund. (Felaktiga bevittnanden av namnteckningar etc).