Seminarietillfälle 3 – Flera skadeståndsskyldiga och jämkning

Se vidare: Bill Dufwa Flera skadeståndskyldiga, passim, Hellner & Johansson kap 13, 14 och 25 kap, Hellner Introduktion kap 10, 11 och 15.

Flera skadeståndsskyldiga

 

Utgångspunkt:

 

Om flera kan vara skadeståndsskyldiga, skadelidanden kan välja vem han vill rikta anspråket mot.

 

I första hand riktar man sig väl mot den som (man tror) kan betala. (”Man kan inte lugga en skallig”).

HUVUDREGEL – SkL 6:3: Svarar flera för samma skada, svarar de solidariskt.

Gäller för culpaansvar men även för andra ansvarsformer.

 

(Exempelvis: B har orsakat att ett tåg har spårat ur. Företaget med tåget strikt ansvariga (för vissa skador), men skadelidanden kan även gå på B.)

 

Direkt hänvisning till SkL 6:3 finns i flera författningar.

 

Förutsättningar: Det måste vara samma skada. Vid tvivelsmål får man bedöma det enligt kausalitets- och bevisreglerna.

 

Om det är olika skador ansvarar de inte solidariskt. Om ett skadegörande skeende kan delas upp i olika moment svarar de olika skadevållarna för sina respektive handlingar. Gränsdragningar kan härvid vara svåra. (Jmf kausalitetsbedömningen).

INNEBÖRD AV SOLIDARISKT ANSVAR

Skadelidande kan rikta sitt anspråk mot vem som helst av skadevållarna och i princip kräva fullständig ersättning från denne. Den betalande kan sedan regressvis kräva övriga skadevållare.

 

Gäller inte bara vid skador som orsakats “tillsammans och i samråd” eller liknande utan även om skadevållarna inte medvetet agerat tillsammans. (Kallas av Hellner för tillfällig samverkan).

 

Således: Vid culpaansvar tar man härvid inte hänsyn till graden av vållande, dvs om A och B tillsammans misshandlar C, C kan kräva A på full ersättning även om B var den som misshandlade honom mest. Man delar alltså inte upp skadeståndet i delar. (Dock kan begränsningar följa av eventuell inadekvans).

 

Hänsyn kan tas till ringa medvållande i eventuell jämkningsbedömning.

UNDANTAG

Solidariskt ansvar om ej, SkL 6:3, “annat följer av att begränsning gäller i den skadeståndsskyldighet som åvilar någon av de skadeståndsskyldiga”. Jämkning. Skillnad mellan jämkning p g a medvållande och jämkning p g a skadevållarens förhållanden.

FÖRDELNINGEN MELLAN SKADEVÅLLARNA

Mellan de skadeståndsskyldiga inter partes – d v s i allmänhet inte så intressant för den skadelidande.

 

I realiteten ofta en affär mellan försäkringsbolagen. Regress mellan försäkringsbolag sker ofta enligt schematiserade förhållanden eller undviks helt, enligt Hellner.

 

Tidigare: ingen regress mellan skadeståndsskyldiga vid skadestånd p g a brott.

 

Ändrades genom NJA 1937 s 264 (plenifall). 

 

Nu: Fördelningen mellan de inblandade ska göras efter vad som är ”skäligt”. Om inte alla handlat uppsåtligen så sker bedömningen efter graden av vållande (jmf Hellner s 249). Således om den ena handlat uppsåtligt och den andre vårdslöst kommer det största ansvaret i allmänhet att åläggas den förre. Undantag kan komma ifråga när det gäller ungdomar/barn m m. Särskilda överväganden kan aktualiseras genom ex avtalsförhållanden (mellan skadevållarna). 

 

Jmf. MB 32:8.

 

Fördelning mellan strikt ansvarig och culpös skadevållare. Rättspolitiska överväganden: Riskallokering (för de strikt ansvariga) /Individualprevention (för den vårdslöse) etc.

 

Fördelningen mellan flera strikt ansvariga finns vissa särskilda regler i speciallagstiftningen. (se vidare Hellner 14.5)

Jämkning

Förekommer såväl i skadeståndslagen. Kan antingen ta sikte på skadelidanden eller på skadevållaren, eller båda. Medvållandejämkning fokuserar på skadelidandens medverkande till skadan. Allmänna jämkningsregeln i SkL 6:2 fokuserar på skadevållaren men hänsyn skall tas till skadelidandens behov av skadeståndet.

 

Betänk förhållandet till ansvarsförsäkring – utesluter ofta jämkningsmöjlighet.

Exempel i lagstiftningen

Särskilda regeln om unga i SkL 2:2: Skadeståndsskyldighet för personer under 18 år. Notera förarbetena – restriktiv tillämpning avseende personer mellan 15-18 år. Enbart för culpaansvar (se Hellner 15.2). Föreligger ansvarsförsäkring sker i princip ej jämkning.

 

Psykiskt störda i SkL 2:3: Inte så omdiskuterad. Se dock NJA 1979 s 581. Postrån där jämkning ej skedde.

 

Jämkning för det allmänna och principaler enligt SkL 3:6: Notera den särskilda kopplingen till försäkringar. NJA 1996 s 118 (kommer att tas upp i samband med undervisning avseende principalansvar)

 

Medvållanderegeln i SkL 6:1: Vid personskada om uppsåtligt eller grovt vårdslöst medverkande. (1 st). Grovt vårdslöst – en betydande nonchalans och hänsynslöshet. Skall vara av ”mycket allvarligt slag”. (Berusning inte tillräckligt för att motivera jämkning, se Hellner s 227). Jmf person med tinningslobsepilepsi, NJA 1983 s 522 (jämkning gjordes).

 

Särskild regel om rattfylleri, SkL 6:1, 1 st, 2 meningen. Likaså där personer omkommit (självmördare), 6:1, 1 st, 3 meningen. 

 

Regeln för medvållande avseende sakskada/ren förmögenhetsskada innehåller ingen sådan begränsning (2 st). Jämkning skall ske efter vad som är skäligt med hänsyn till graden av vållande på båda sidor och omständigheterna i övrigt. (En avvägning.) Särskilt om s k passiv identifikation – se Hellner s 231. I formuleringen ”å skadelidandens sida” (arbetstagare etc, jmf SkL 6:4)

 

Inverkan av strikt ansvar komplicerat, särskilt bilkollisioner (Hellner 13.6). Tas upp mer i samband med seminarium 6).

 

Medvållande kan medföra jämkning även på andra grunder än enligt SkL. Exempel på medvållandejämkning enligt speciallagstiftning: Luftfartslagen 9:21, atomansvarighetslagen 13 §, järnvägstrafiklagen 2:6, produktansvarslagen 10 §, 

 

Allmänna jämkningsregeln i SkL 6:2: Oskäligt betungande för den skadeståndsskyldige, kan jämkas efter vad som är skäligt. Hänsyn skall därvid tas till skadelidandes behov av skadestånd. Gäller för alla typer av skador – samt även för skador som i för sig faller under speciallagstiftning samt avseende kontraktuellt skadestånd. Skall ses mot bakgrund av försäkring: Ansvarsförsäkring utesluter i princip jämkning men även om skadevållaren borde haft ansvarsförsäkring kan jämkning på den grunden vara utesluten. Särskilda överväganden vid uppsåtliga brott (se NJA 1993 s 560).

 

Kontraktuellt skadestånd jml. 36 § AvtL: Hör inte till den utomobligatoriska Skadeståndsrätten men bör hållas i åtanke.

 

Den allmänna skadeståndsrättsliga principen om compensatio lucri cum damno. Principen är egentligen inte en jämkningsregel men kan ge samma slags effekt. Principen innebär att om det skadeframkallande agerandet även medfört positiva effekter, nytta, för skadelidande av mer konkret karaktär skall ”vinsten” avräknas skadeståndet. Med andra ord: Om jag orsakar B en skada om 3000 kronor genom att slå sönder hans bil, men gärningen även medfört – på något vis – att B tjänar 1000 kronor (alternativt sparar in 1000 kronor), kan skadeståndet sänkas i motsvarande mån. Principens närmare innebörd i svensk rätt är osäker, men lagfäst i exempelvis expropriationsrätten (se ExprL 2:4). Se även rättsfallet NJA 1990 s 705 som behandlas under seminariet om det allmännas ansvar.