Seminarietillfälle 1: Inledning till skadeståndsrätten – culparegeln m m.

Inledning av seminarieserien

·        Presentation

·        Litteraturen: Hellners bok. 

·        PM-uppgiften

·        Syftet med seminarierna

·        Frågor

Inledning till seminariet

Den svenska skadeståndsrättens mest grundläggande regel: Culparegeln, i fokus för seminariet men de terminologiska grunderna skall också behandlas, liksom vissa grundläggande skadeståndsrättsliga begrepp.

 

Terminologin är komplicerad, vissa uttryck kan användas i lite olika betydelser:

 

culpa, oaktsamhet, vårdslöshet, vållande

 

Culpa = oaktsamhet = vårdslöshet (i allmänhet)

 

Uppsåt är i princip ”medvetet handlande”. Detta är dock oprecist uttryckt, straffrättslig terminologi. Behandlas närmare under straffrättsundervisningen.

 

Dolus, dolöst handlande, i stort sett “uppsåtligt”.

 

Svårare är begreppet vållande. Kan ibland synas innebära “vårdslöst eller uppsåtligt orsakande”, i brottsbalken innebär det “oaktsamt orsakande” i motsats till uppsåtligt orsakande. Vållande i skadeståndslagen har en uttunnad betydelse, se Hellner.

 

Culpa: ibland övergripande beteckning för såväl culpa- som uppsåtligt

 

SKADSTÅNDSANSVAR I UTOMOBLIGATORISKA FÖRHÅLLANDEN:

1: Skada skall ha träffat annan.

Den första frågan: Har det verkligen inträffat en skada? Svaret kan ibland vara mer svårfångat än man kan tro.

 

Exempel: Ett hus har ockuperats och husägaren vill ha ersättning motsvarande hyra för den tid som personerna vistade sig i hans hus. Svaranden invänder att huset stått outhyrt under en längre tid och att ägaren därför ändå inte skulle ha tjänat några pengar på hyra under denna tid. (Fallet ligger nära s k obehörig vinst). Har ägaren lidit skada?

 

I huvudsak har ägaren i detta fall bevisbördan för påståendet, även om det är möjligt att “beviströskeln” sätts ganska lågt i detta fall. Jmf NJA 1993 s 13, se Hellner 24 kap. “Förlust av nyttjandemöjlighet” Fallet är en illustration på att det understundom kan vara svårt att styrka inträffad skada, men fallet illustrerar också att domstolarna understundom fastställer skadan på ett tämligen pragmatiskt sätt.  

 

Se vidare Agell ”Skadeståndsansvar vid obehöriga förfoganden över annans egendom”, i Festskrift Hellner och Hjalmar Karlgren Obehörig vinst och värdeersättning. .

2: Andra objektiva faktorer

Plikt att ej skada annan. Särskilda spörsmål aktualiseras kring passivitet, objektiva ansvarsfrihetsgrunder: nöd, nödvärn, samtycke.

 

Kan tyckas lite märkligt att de är objektiva, och inte subjektiva. Se 24 kap brottsbalken.

3: Subjektiva sidan: uppsåt eller oaktsamhet.

Huvudperspektiv: Culpa (s a s lägsta nivån av subjektivt rekvisit). Grundregeln för utomobligatorisk skadeståndsskyldighet i svensk rätt. SkL 2:1.

 

Grov vårdslöshet (se ex 25 § FAL om regress, SkL 6:1 om jämkning). Uppsåt – brott – ren förmögenhetsskada (SkL 2:4).

 

Den kontrafaktiska frågan

Borde skadevållaren ha handlat på ett annat sätt? Hur skall denna tanke formuleras?

Två traditionella, övergivna figurer: Bonus pater familias och vis major.

 

Svarar inte egentligen på någon fråga.

 

Riktlinjer för besvarandet av frågan:

a) Författningar och andra föreskrifter.

Lagregler, exempelvis beträffande trafik (se NJA 1981 s 683; trappstenen) eller arbetsskyddsförfattningar (se NJA 1977 s 788; excenterpressen )  kan vara en utgångspunkt. Förvaltningsrättsliga föreskrifter kan vara en annan. Andra regler som kan fylla ut är idrottsregler, främst tänker man då på samtyckesbedömningen. Ett exempel är regler för tillåtna tacklingar i fotboll eller ishockey. Genom idrottsreglerna har utövarna samtyckt till viss ringa misshandel, men inte till vilken typ av misshandel som helst.

b) Prejudikat

Andra riktlinjer kan återfinnas i prejudikat, främst från de högsta domstolarna. Svårtillämpat eftersom det alltid är svårt att veta vad man skall ta fasta på i det föregående rättsfallet. Vi har en hel del rättsfall rörande grävmaskinister som orsakat skada. Kan dessa fall tas till utgångspunkt för framtida grävmaskinister som orsakar skada eller kanske enbart om det nya fallet uppfyller några andra kriterier som föregående grävmaskinsfall? Även tillämpas för rörläggare eller brunnsborrare? Engelska begreppet: Distinguishing.

c) Sedvana

Egentligen, enligt Hellner: Den goda sedvanan. Kan fungera som utfyllnad för vad man kan kräva av personer. Kan kanske utgöra en grund för talan i domstol om käranden kan visa att handlandet klart avvek från vad som var sedvanligt under de aktuella omständigheterna. Gäller främst om det finns klart utvecklad praxis, ex sjukvården.

d) Den fria bedömningen

Ett av skadeståndsrättens kännetecken är att det är omöjligt att sätta upp klara och entydiga regler som täcker culpabedömningen i alla fall. Specifika culparegler riskerar alltid att missa beteenden som vi vill skall omfattas av skadeståndsansvar. Ett visst mått av skönsmässig bedömning går därför inte att undvika. Detta leder naturligen till en viss rättsosäkerhet – om det är omöjligt att säga i förväg huruvida en handling bedöms som vårdslös eller inte brister skadeståndsrätten i detta avseende i kravet på förutsebarhet, en essentiell rättssäkerhetsfaktor. Å andra sidan har det inte lika stor betydelse vid oaktsamma handlingar som vid uppsåtliga, eftersom det inte alltid finns samma mått av eftertanke innan en oaktsam handling som en uppsåtlig. Om A slår sönder en bilruta med vilje, kan skadorna och konsekvenserna förutses i viss mån. Men om A spelar tennis på ett oförsiktigt sett varvid en bilruta går sönder – kanske inte lika troligt att en insikt om att beteendet kunde medföra skadeståndsskyldighet skulle ändra något: Det var ju inte s a s inte med avsikt

 

Den fria bedömningen görs av domaren in casu. En berömd argumentation är Learnad Hands uttalande i fallet Conway vs. O’Brian, återges i Hellners bok. Har fått särskild spridning genom Posners rättsekonomiska böcker och torde kunna betecknas som en av rättsekonomins största framgångar i skadeståndsrätten. Man kan mjölka ur tre faktorer (anpassade efter ett allmänt skadeståndsrättsligt synsätt, snarare än ett snävt rättekonomiskt synsätt):

 

1) Risken för skada,

2) den sannolika skadans storlek,

3) möjligheterna att förekomma skadan.

4) Hellner lägger därtill en fjärde faktor, nämligen skadevållarens möjlighet att inse risken för skadan.

 

Efter en samlad bedömning av dessa faktorer kan man utvärdera huruvida personen i fråga borde ha handlat på ett annat sätt. Man utgår således från risken för skada. Denna vägs mot (tänkta) kostnader för undvikande av skadan. Skadans storlek (enligt Hellner) är inte det samma som storleken på ett eventuellt skadestånd. Detta stämmer säkert, även om rättsekonomer ofta har ett annat synsätt. (Hårdföra rättsekonomer räknar kostnader för allt från våldtäkter till incest ur ett rent ekonomiskt synsätt). I Sverige har vi emellertid traditionellt tämligen låga skadestånd för exempelvis lidande. En svår våldtäkt kan kanske ge offret 50 – 100 000 kronor i ersättning för ideell skada (d v s utöver vad hon får för inkomstbortfall etc) men skadan kan naturligtvis inte för den skull sägas uppgå enbart till 50 000 kronor. Snarare är kostnaden ovärderlig eller i vart fall väldigt mycket högre. 

 

Detta är några huvudlinjer i den s k culpabedömningen. Man skall kanske inte överskatta domarens behov av teoretiska modeller för culpabedömningen i ett särskilt fall. Ofta nog torde culpabedömningen göras tämligen intuitivt eller summariskt – ofta kan det framstå som uppenbart att ett agerande är oaktsamt. Och mer än de flesta andra juridiska bedömningar på civilrättens område ger culpabedömningen stort utrymme för domstolens fria skön. Men inte alltid – och det är då som dessa hållpunkter för bedömningen kan nyttjas.

Genomgång av den skadeståndsrättsliga metoden

Se särskilt papper.

 

Rättsfallsgenomgång under seminarierna

Allmänt – varje seminarium

1.      Kärandens yrkanden

2.      Motpartens inställning till yrkandet (ev “motyrkande”)

3.      Grunder för yrkandet

4.      Grunder för bestridandet

5.      Ostridiga fakta, omständigheter anförda av parterna, osv

6.      Domstolarna – tingsrätt/hovrätt/HD (noggrant) 

7.      Ev. skiljaktiga i HD

Rättsfall till detta seminarium

NJA 1981 s 683: Trappstenen

NJA 1984 s 323: Cyklisten i Visby

NJA 1993 s 149: Golfspelaren