RÄTTSMEDICIN

Föreläsningen ägde rum i rättegångssalen på Stockholms universitet, torsdagen den 19 november 1998. Föreläsare var Jovan Rajs, professor i rättsmedicin.

Cesar mördades, han fick ett 20-tal knivhugg i kroppen tilldelade av flera människor, frågan var vilket av dessa knivhugg som var det dödande, dvs vem som var mördaren. Detta är en rättsmedicinares uppgift att ta reda på detta, således skall de fånga upp den information som finns i en död kropp.

Yrket har lång historisk bakgrund eftersom det i alla tider har varit viktigt att få reda på orsaken till en människas död. Ursprungligen kommer yrket från Egypten där en överstepräst vid namn Imhotep gudförklarades för att han skulle få genomföra undersökningar av döda människor. Yrket är således ett mycket gammalt, men i ständig förändring. Sättet att ta eget och andra människors liv förändras särskilt nu på senare tid i och med droger. Idag arbetar rättsmedicinare med att hjälpa rättsordningen. De har åklagare, polis, domstol och länsstyrelse som uppdragsgivare.

En människas död kan vara naturlig eller onaturlig. Onaturlig död kan bero på exogena orsaker dvs händelser utifrån. Dessa orsaker är flera och kan bestå av mekaniskt våld, kvävningsvåld, våld genom blixtkyla, värme och dylikt, förgiftning, våld genom mat, mikrobiologiskt våld och psykiskt våld. En rättsmedicinare kopplas in efter onaturlig död för att ta reda på dödsorsaken. Vid naturlig död kan dödsfallet vara klart, oklart, hastigt eller suspekt. Även då är det viktigt att få reda på dödsorsaken, inte mist för sorgearbetet för nära och kära.

De som arbetar inom rättsmedicin arbetar ofta med att obducera människor för att finna händelseförloppet som ledde till döden och själva dödsorsaken. Av de ca 100 000 människor som varje år dör i Sverige är det 15 000 – 20 000 som obduceras, eftersom ingen får begravas utan dödsorsaksintyg. Obduceringen görs således då det föreligger tveksamhet om dödsorsaken. I 3% av fallen hittas ingen dödsorsak. Det beror på att det finns vissa skeenden i kroppen som inte lämnar några spår t ex hjärtflimmer. Här kan vara av intresse att påpeka att i 3% av fallen hittas ej dödsorsaken då man har en hel kropp, då kan man tänka sig hur svårt det måste vara att endast ha delar av en kropp, vilka kanske legat i veckor och där föruttnelseprocessen påbörjat.

Vid styckmord har rättsordningen stor hjälp av rättsmedicinare. En styckning kan genomföras av olika skäl bl a för att undgå upptäckt detta kallas för defensiv styckning, kroppen är då delad i regelbundna bitar. Skälen till att göra en defensiv styckning är att det är svårt att finna dödsorsaken samt att en hel kropp kan vara svårhanterlig. Psykiskt sjuka människor, narkomaner, fanatiker m fl styckar oftast aggressivt dvs styckningen görs oregelbundet och oftast i många delar. Ett exempel på styckning av detta slag är styckningen i Case Marita där kroppen var styckad i minst 97 delar. En annan styckningsmetod som förekommer är offensiv styckning. Denna förekommer vid lustmord, och genomförs med särskilt intresse för könsorgan, bröst, mage och liknande. Förövaren kan i dessa fall vara en sexuell sadist, en person som njuter av och får sexuell upphetsning av att skada andra, eller en person som är nekrofil dvs vill ha en död kropp för att genomföra samlag.

Defensiva och offensiva mord ökar, detta gäller för hela världen. För Sveriges del har det upptäckts 21 fall av styckmord på 30 år. De flesta av dessa styckningar har begåtts i Stockholm under augusti månad och offren har varit mellan 20-50 år och i alla fall har förövaren/förövarna varit män.

I arbetet med rättsmedidin får man ofta agera sakkunnig, Jovan Rajs agerade t ex sakkunnig i målet med Cathrine Dacosta. I detta fall fann polisen endast vissa delar av den styckade kroppen, huvudet fann man aldrig. Styckningen var gjord på olika sätt som både tydde på kunskap och okunskap om anatomi. Enligt Jovan Rajs visade det sig sedermera att styckningen var gjord av två personer samt att styckningen gjorts på detta sätt för att förvilla. Den styckade kvinnan kunde i detta fall identifieras genom fingeravtryck, i vanliga fall brukar annars identifiering ske genom tandkort (tandraden är ett av de hårdaste materialet i människokroppen och brukar vara bevarat längst).

Då Jovan Rajs agerade sakkunnivittne ändrade han ett ord i sin utsaga. Detta ångrar han inte idag, tidigare hade han sagt att pga styckning, avsaknad av kroppsdelar och organ var fastställandet av dödsorsken försvårad. Sedermera ändrade sig till att det var omöjligt att fastställa dödsorsaken. I detta fall rörde sig problemet om att huvudet saknades, och med allra största sannolikhet hade kvinnan blivit strypt. I detta fall var det, enligt Jovan Rajs, så att förövaren hade vetskap om hur obducenter arbetar därför var det möjligt att genom bortskaffande av de "kritiska" delarna av kroppen göra det omöjligt att med säkerhet fastställa dödsorsaken. Det tog Jovan Rajs två är innan ha förstod varför fyndplatserna av kroppsdelar låg så nära hans arbetsplats, ritades dessa upp på ett papper låg arbetsplatsen i mitten.