NJA:1986sid821

139

I mål angående sexuellt utnyttjande av underårig, en 5-årig
dotter, förnekade den tilltalade mannen den påstådda
gärningen. Flickan hade berättat om ett övergrepp dels
spontant för modern, dels för en barnpsykolog som i
behandlingssyfte hade samtal med flickan. Som bevisning till
styrkande av den åtalade gärningen åberopades vid
huvudförhandling i målet bandupptagning av samtalen med
barnpsykologen samt utsagor av bla henne och modern. Fråga,
om flickans berättelse kunde med hänsyn till sitt innehåll
och till de omständigheter under vilka den tillkommit utgöra
tillräckligt bevis för fällande dom.

Allmän åklagare yrkade vid Skövde TR ansvar å Helge S, född
1944, enligt 6 kap 4 § 1 st BrB för sexuellt utnyttjande av
underårig enligt följande gärningsbeskrivning: Helge S har
under tiden d 28 dec 1984-d 1 jan 1985 i sin bostad i Skövde
på samlagsliknande sätt haft sexuellt umgänge med sin dotter
Annika, född d 26 jan 1980. Därvid har han gnidit sin penis
mot Annikas lår och fått utlösning.

TR:n (ordf rådmannen Carrick) anförde i dom d 25 mars 1986:
Domskäl. Helge S har förnekat vad åklagaren lagt honom till
last.

Närmare hörd över åtalet har han uppgivit bla: Han och Käthe
S träffades 1977. De gifte sig sommaren 1979. Käthe var då
gravid men deras förhållande blev under hösten allt sämre.
De separerade i november det året. Deras dotter Annika
föddes i jan 1980. Han var då bosatt i Skövde. Emellertid
reste han upp till Hallsberg och tog i samband därmed ut sin
lagstadgade föräldraledighet för att avlasta Käthe och få
tillfälle att träffa sin dotter. Därefter upphörde allt
umgänge med dottern fram till hösten 1981. Då tog han
kontakt med Käthe och ett fungerande umgänge med Annika tog
sin början. Han har träffat Annika ungefär en helg i månaden
och under vissa perioder även längre sammanhängande tid.
Käthe var positiv till umgänget men hon har alltid varit
ytterst fordrande när det gällt tider för hämtning av
Annika. I början av 1983 flyttade han tillsammans med sin
nuvarande sambo Christina J. Christina hade vårdnaden om tre
flickor från ett föregående äktenskap. Flickorna var då 15,
12 och 10 år gamla. Äldsta flickan, Sussi, flyttade 1984
till sin far på Gotland. Umgänget med Annika fungerade väl
även i hans nya familjesituation. Käthes attityd mot honom
förändrades dock märkbart. Hon visade tecken som han tydde
som svartsjuka. Åren 1983-84 och även dessförinnan var hans
alkoholkonsumtion för hög. Han kände sig ofta deprimerad och
drack för att döva den känslan. Vid ett tillfälle våren 1984
hade Christina och han fest hemma tillsammans med ett par
grannar. Han drack då alldeles för mycket och blev kraftigt
berusad. Han och Christina grälade och efter en stund gick
han ut för att få luft. När han återkom ville hon inte
släppa in honom. Han förstod inte varför, men han
övernattade den natten hos en kamrat. Dagen därpå berättade
Christina att hennes flickor sagt att de tyckte han var
"stökig" när han var full och att de var rädda för honom
då. Enligt flickorna hade han vid något tillfälle kommit in
i deras rum när de låg och sov. Då skulle han ha varit en
smula närgången. Han hade inget minne av detta och blev
bestört när han fick höra det. Först vägrade han tro att det
kunde vara sant. Han trodde det var ett påhitt av Sussi, som
vid den här tiden tjatade om att få flytta till sin pappa på
Gotland. Han tog emellertid kontakt med psykolog på
sjukhuset i Skövde för samtal. Samtidigt beslöt han skära
ner sin alkoholkonsumtion radikalt. Han dricker sedan dess
mycket måttligt. Hösten 1984 flyttade han och Christina till
den nuvarande bostaden. Han skulle ha Annika nyårshelgen och
hämtade henne fredagen d 28 dec. Under nyårshelgen var
Christinas samtliga tre flickor hemma och dessutom hade han
sin femtonårige son Tomas hemma. De var således fem barn och
två vuxna i bostaden. Christinas flickor är mycket förtjusta
i Annika och de ville gärna att Annika skulle sova i deras
rum. Natten mellan fredagen och lördagen sov därför Annika i
Sussis rum och påföljande natt i mellanflickans rum. De
påföljande två nätterna sov Annika hos honom och Christina.
Annika sov på en madrass placerad någon meter från
sänggaveln på deras dubbelsäng. Under helgen blev stämningen
i hemmet irriterad. Sussi och Christina kom inte överens.
Det gick ut över den övriga familjen. Det slutade med att
han och Christina satt uppe och grälade till 02.00 på
nyårsafton. På nyårsdagen var stämningen fortfarande dålig.
Han skulle då lämna Annika i Hallsberg. Innan han åkte sade
han till Christina att han nog inte skulle komma hem på ett
par dagar. Han kände sig deprimerad och övervägde att söka
upp sjukhuset. Han ringde även till Käthe för att meddela
att han tog tåget upp med Annika. Under samtalet med henne
sade han också att han inte kände sig särskilt bra. Hon sade
att han var välkommen upp. Han blev därför ytterligt
förvånad när han möttes i dörren till Käthes lägenhet av en
förgråten Käthe som i anklagande ton frågade vad han hade
gjort. Han förstod först inte vad hon menade men trodde
sedan att hon syftade på vad som utspelat sig med Christinas
flickor. - Han är djupt fästad vid sin dotter och han
skulle aldrig ens kunna tänka tanken att förgripa sig
sexuellt mot henne. Han förnekar därför bestämt åklagarens
påstående.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med Käthe S,
psykologen Berit Eriksson och överläkaren Karin Bensch samt
på Helge S:s begäran med Christina J. De hörda har i
huvudsak uppgivit följande.

Käthe S: Hon var mycket positiv till umgänget mellan Annika
och Helge och det fungerade relativt bra. Vid några
tillfällen gjorde hennes son, som är 15 år, henne uppmärksam
på att Annika efter besök hos Helge använde påfallande många
"runda ord." Hon tog upp saken med Helge, som emellertid
förklarade att Annika inte utsattes för något olämpligt vid
besök hos honom i form av porrfilmer eller dylikt. På
nyårsdagen 1985 blev hon först uppringd av Helge, som
verkade en smula nedstämd. Därefter ringde Christina och
undrade om Helge kommit. Christina verkade bekymrad och
talade om att flytta isär från Helge. Under samtalets gång
omtalade Christina att Helge skulle gjort sexuella närmanden
mot två av Christinas flickor. Käthe blev helt chockad när
hon hörde detta. Hon avslutade samtalet och gick in till en
granne som hon sedan bad följa med in. Medan grannen
lyssnade i en sidotelefon ringde hon upp Christina och bad
henne redogöra för vad som hänt. Hon tänkte på vad som kunde
ha hänt Annika och blev helt förtvivlad vid blotta tanken.
Hon kunde inte förstå hur Helge kunde bo kvar hos Christina
och flickorna. När Helge och Annika sedan kom tog hon snabbt
in Annika och förbjöd Helge att komma in i lägenheten. På
hennes frågor sade Helge att han inte rört Annika. Hon blev
så upprörd över vad hon fått höra av Christina att hon blev
tvungen att uppsöka psykiatrisk mottagning för att få hjälp
för sin egen del. Det gjorde hon på nyårsdagens kväll. På
trettondagsafton satt hon och Annika och såg på TV när
Annika plötsligt sade att "pappa har dragit snoppen mot
mitt ben". Hon blev alldeles förskräckt över vad hon hörde.
Annika fortsatte emellertid till synes obekymrad att se på
TV. Själv kommenterade hon inte Annikas utsaga. Hon tog
emellertid kontakt med barnpsyket för vidare utredning.

Christina J: I samband med en fest våren 1984 då Helge blev
väldigt berusad berättade hennes flickor att Helge uppträtt
olämpligt mot dem, så att de blivit rädda. Vid ett tillfälle
hade han gått in till dem i berusat tillstånd och satt sig
på sängkanten hos dem och smekt dem på armarna och även
krupit ner i sängen hos en av dem. Han hade inte gjort några
sexuella närmanden. Vid ett annat tillfälle hade han på
natten burit in Annika till dem och då hade han varit naken
på underkroppen. När Helge fick reda på detta, som han inte
mindes något av, blev han väldigt ledsen och upprörd. Han
tog omedelbart kontakt med psykolog och hela familjen har
varit på samtal hos barnpsykolog för att reda ut vad som
hänt. Helge sade vid något tillfälle att han inte kunde bo
kvar. Flickorna ville emellertid att han skulle stanna. De
är mycket förtjusta i honom. Hon uppfattar Helge som en varm
person som gärna kramar om andra människor. - Nyårshelgen
1984-85 delade hon sovrum med Helge och var tillsammans med
honom på dagtid. Hon har inte märkt något särskilt och hon
kan inte tro att något skulle kunnat hända mellan Helge och
Annika utan att hon märkt det.

Vid huvudförhandlingen har med rättens tillstånd
bandupptagningar, gjorda vid samtal som Berit Eriksson haft
med Annika d 5 och 6 mars 1985, spelats upp. Därutöver har
ett samtal från d 7 mars 1985 föredragits sådant det återges
i förundersökningen. Av bandupptagningarna framgår att
Annika vid flera tillfällen på frågor från Berit Eriksson
sagt att "pappa drog med snoppen mot mitt ben", att Annika
sedan "torkat bort kiss" från sitt ben samt att händelsen
skall ha inträffat "efter jul".

Åklagaren har åberopat ett i målet ingivet läkarintyg
dagtecknat d 3 maj 1985 angående Annika. Intyget är
sammanställt och undertecknat av Karin Bensch, Berit
Eriksson och kuratorn Ann Bolinder vid regionsjukhuset i
Örebro. I intyget heter det bla: "Annika är en 5:2-årig
normalbegåvad flicka med goda känslomässiga resurser. Hon
bor hos modern som hon har en trygghet till. Biologfadern
har hon besökt ungefär varannan månad och modern upplever
att Annika efter dessa besök varit otrygg och orolig. Annika
har för modern berättat om faderns sexuella övergrepp och
hon upprepar också detta hos psykologen. Hennes spontana
berättelse om det sexuella övergreppet måste tagas på
största allvar. Hon kan inte på sin åldersnivå ha tex
erfarenhet om vad pappas kiss som kommer på låret har för
färg. Man får alltså dra den slutsatsen att hennes
berättelse är upplevd."

Berit Eriksson och Karin Bensch har i sina vittnesmål
förklarat att Annikas uppgifter om vad som förevarit mellan
henne och Helge S bär det självupplevdas prägel och att barn
i femårsåldern inte har sådana erfarenheter att de kan
fantisera ihop en sådan upplevelse. De har förklarat att de
på grund härav gjort den bedömningen att Annika berättat
sanningen.

TR:n gör följande bedömning.

Helge S har bestämt förnekat vad åklagaren lagt honom till
last. Han har under ett nästan två timmar långt förhör inför
TR:n lugnt och samlat berättat om sina relationer med Käthe,
Annika, Christina och hennes döttrar. Han har på TR:n gjort
ett gott intryck.

Mot detta skall ställas den av åklagaren åberopade
bevisningen. Det är i målet ett faktum att Annika vid samtal
med Berit Eriksson sagt att Helge S förfarit på sätt
åklagaren påstått. Berit Eriksson och Karin Bensch har även
inför TR:n uppgivit att det är deras uppfattning, en
uppfattning som grundar sig på lång yrkesmässig erfarenhet
av barn, att Annikas uppgifter är trovärdiga.

I målet förtjänar emellertid även följande att beaktas.
Annika hade vid nyårshelgen 1984/85 i ungefär två års tid
regelbundet träffat sin far och därvid aldrig - såvitt
utredningen visar - ens antytt att hon skulle varit utsatt
för något otillbörligt. Det var först sedan Käthe S genom
telefonsamtalet med Christina J bibringats uppfattningen att
Helge S förgripit sig mot Christinas flickor som Annika
några dagar senare skall ha anklagat sin far. Sett mot denna
bakgrund framstår det nära sambandet mellan nyårsdagens
telefonsamtal och Annikas några dagar senare framförda
anklagelser mot sin far enligt TR:ns mening som en
omständighet ägnad att förringa tilltron till Annikas
uppgifter. Det framstår därför inte som otänkbart att Käthe
S, som redan på nyårsdagen blev så upprörd att hon redan
samma kväll - fyra dagar innan Annika första gången skall ha
berättat något - måste uppsöka vuxenpsykiatrisk mottagning,
kan ha befunnit sig i en sådan sinnesstämning att hon
medvetet eller omedvetet suggererat Annika att lämna de i
målet åberopade uppgifterna om Helge.

För en fällande dom måste krävas att bevisningen har sådan
styrka att det ställs utom rimligt tvivel att Helge S
förgripit sig mot Annika på sätt åklagaren påstått. Vid en
samlad bedömning av bevisningen finner TR:n på grund av vad
ovan anförts att det finns utrymme för sådant tvivel. Åtalet
skall följaktligen ogillas.

Domslut. Åtalet ogillas.

Åklagaren fullföljde talan i Göta HovR och yrkade bifall
till åtalet.

Helge S bestred ändring.

HovR:n (hovrättslagmannen Larsson, hovrättsråden Lundqvist,
referent, och Paulsson-Nordling samt nämndemännen Nyström
och Samuelsson) anförde i dom d 13 juni 1986: Domskäl. Helge
S och de vid TR:n åberopade vittnena har hörts ånyo i
HovR:n. De har lämnat i huvudsak samma uppgifter som vid
TR:n med bla följande tillägg.

Helge S: Det förekom ingen nämnvärd spritförtäring under den
tid Annika vistades hos honom och Christina J. Han hade före
julen köpt ut endast en flaska whisky och en flaska
champagne. Han skulle under den tiden inte haft tillfälle
att utföra någon sådan handling som åklagaren påstått.

Christina J: Den påstådda gärningen skulle inte ha kunnat
ske under den tid Annika var på besök efter julen 1984 utan
att Christi- na J märkt något. Då Annika inte befann sig hos
henne och Helge S var hon hos flickorna. - Christina J
bekräftar Helge S:s uppgifter om spritförtäring.

Käthe S: Då Christina J ringde henne på nyårsdagen berättade
hon att Helge S hade köpt ut åtta flaskor och blivit berusad
på nyårsafton. Han hade ropat till flickorna "skall jag
komma och våldta Er" och han hade kastat glas. Även Annika
berättade senare om glaskastningen. - Under sommaren 1984
visade Annika ett annorlunda beteende. Hon tog avstånd från
sin halvbror Magnus och ville inte att han skulle vara
barnvakt åt henne, vilket han varit tidigare. Hon ville
vidare ha trosor på sig när hon sov och blev hysterisk när
modern sade att hon bara skulle ha pyjamas.

Helge S och Christina J har påstått att Helge S inte någon
gång under de dagar efter julen som Annika vistats hos honom
varit ensam med henne så länge att han kunnat utföra
gärningen. HovR:n finner dock inte att detta kan uteslutas
även om förutsättningarna för att ostört utföra en handling
av ifrågavarande slag varit begränsade.

Annikas uppgift att "pappa drog med snoppen längs mitt
ben" och att hon "torkat bort kiss" samt liknande
yttranden synes vara en mycket bristfällig beskrivning av
vad som kan ha förekommit vid en sexuell handling av det
slag åklagaren åsyftar. Det saknas i förhören med Annika
närmare uppgifter om hur handlingen tillgått, hur länge den
pågått och hur Annika upplevt den. Det har vidare inte
framkommit i vilket rum och vid vilken tid på dygnet
handlingen ägt rum. Dessa brister försvårar bedömningen av
utsagans tillförlitlighet.

Såsom Berit Eriksson och Karin Bensch påpekat kan Annikas
uppgifter om det sexuella beteendet knappast ha påhittats av
henne själv. Det kan emellertid inte uteslutas att Annika av
kamrater hört talas om sexuella beteenden av det slag hon
berättat om. Bla kan hennes bruk av "runda ord" vid några
tidigare tillfällen tyda på att hon hört äldre barn tala om
sexuella beteenden. Någon trolig förklaring till varför hon
sanningslöst skulle påstå att Helge S betett sig på sådant
sätt har dock inte framkommit.

Det kan ej heller - bla med hänsyn till hennes av modern
beskrivna beteende sommaren 1984 - uteslutas att Annika vid
något tidigare tillfälle utsatts för någon sexuell beröring.
Att hon berättat härom först i början av 1985 kan i så fall
bero på att hon då fått höra talas om beskyllningar mot
Helge S för sådana handlingar.

Med hänsyn till de anförda omständigheterna kan Annikas
berättelse inte tillmätas sådant värde att åtalet enbart på
grund därav skall anses styrkt. HovR:n finner med hänsyn
härtill och då uppgifterna om Helge S:s närmanden till
Christina J:s döttrar inte kan tillmätas nämnvärd betydelse
i detta mål att åtalet, såsom TR:n funnit, skall ogillas.

Domslut. HovR:ns fastställer TR:ns domslut.

Riksåklagaren sökte revision och yrkade, att HD måtte döma
Hel- ge S för sexuellt utnyttjande av underårig och bestämma
påföljden till fängelse.

Helge S (offentlig försvarare advokaten Hans Dusén) bestred
ändring.

Målet avgjordes efter huvudförhandling (riksåklagaren genom
byråchefen Jan Danielsson).

HD (JustR:n Höglund, Palm, Ehrner, Freyschuss, referent, och
Nyström) beslöt följande dom: Domskäl.Målet har avgjorts
efter huvudförhandling varvid Helge S hörts på nytt. Vidare
har Käthe S hörts såsom målsägande i anledning av åklagarens
talan samt förnyade vittnesförhör hållits med Christina J,
barnpsykologen Berit Eriksson och överläkaren Karin Bensch.
Alla har därvid lämnat uppgifter som i huvudsak
överensstämmer med deras berättelser i TR:n och HovR:n. Med
rättens tillstånd har bandupptagningar gjorda vid samtal som
Berit Eriksson haft med Annika d 5 och d 6 mars 1985 spelats
upp. Härutöver har en utskrift av fonetisk upptagning från
ett samtal d 7 mars 1985 mellan Berit Eriksson och Annika
föredragits. Även intyget d 3 maj 1985 av Karin Bensch,
kuratorn Ann Bolinder och Berit Eriksson har förebragts.

Den gärning som i målet lagts Helge S till last har
preciserats till att avse ett tillfälle under tiden d 28 dec
1984-d 1 jan 1985. Helge S har i HD liksom tidigare i TR:n
och HovR:n förnekat varje slag av brottslig handling
gentemot Annika.

Av de inspelade samtalen med Annika framgår att hon vid
frågor av Berit Eriksson uppgivit bla, att pappan dragit med
snoppen på hennes ben, att hon sedan torkat bort kladdet
eller kisset, att kisset var "som lampan", gult, och att
händelsen ägt rum i pappans säng efter jul, när "dom hade
precis flyttat". Enligt upptagningarna har inte hon utan
pappan berättat om händelsen - "att han gjorde så där" -
för mamman och skulle detta tydligen ha skett när Annika
återlämnades till mamman på nyårsdagen, vilket Annika
återger så att "när pappa kom hem då gråter mamma och då
klappa han på huvudet, inte snällt. Klappa ont på huvet. Hon
- man kan väl krama'na i så fall om han tycker synd om'na.
Fast inte klappa'na på huvet." Annika har vidare under
förhören sagt att pappan gjort likadant - "dragit på benet
så här, så" - med "dom stora barna Jenny och Nette"
(Christina J:s yngsta flickor födda 1971 och 1973) och att
"pappa har sagt så här till mamma, jag har gjort så på
Nette och Jenny samma sak".

Vad som kan ha förekommit från Helge S:s sida gentemot
Christina J:s döttrar ligger långt tillbaka i tiden och
uppgifterna därom är så vaga att de inte kan tillmätas någon
betydelse för bedömningen av vad Helge S kan ha företagit
sig mot Annika vid det med åtalet avsedda tillfället.
Åtalspåståendet stöds enbart av Annikas uppgifter. Någon
teknisk bevisning till stöd för den påstådda gärningen har
inte förebragts i målet. Av avgörande betydelse blir därför
vilket värde i bevishänseende som kan tillmätas Annikas
uppgifter.

Annika har inte hörts vid någon huvudförhandling i målet.
Att ett litet barn som utsatts för brott eller som blivit
vittne till ett brott hörs vid en sådan förhandling hör till
undantagen. Däremot torde vanligen ett barn, som har en
tillräcklig verbal förmåga, höras under förundersökningen, i
regel av en utredningsman inom polisen. Några direkta
föreskrifter om hur ett sådant förhör bör tillgå finns inte.
I 17-19 §§ förundersökningskungörelsen (1947:948) finns
däremot vissa anvisningar om hur förhör med barn, som är
misstänkta för brott, bör hållas. Dessa anvisningar torde
kunna tillämpas även vid förhör med barn, som skall höras
som vittne eller som målsägande i samband med
förundersökning. Bestämmelserna innehåller bla följande.
Förhör med barn skall verkställas så att fara inte uppkommer
för att barnet tar skada därav. Särskilt stor varsamhet bör
iakttas i fall som berör sexuallivet. Förhöret får inte
göras mer ingående än omständigheterna oundgängligen kräver
och om möjligt bör förhör hållas endast en gång (17 §).
Förhör med barn bör hållas av person med särskild fallenhet
för uppgiften och, där det med hänsyn till barnets kön och
ålder är lämpligt, bör kvinnlig förhörsledare anlitas (18
§). Är utsaga av barn av avgörande betydelse för utredningen
bör, om det är av vikt med hänsyn till barnets ålder och
utveckling samt brottets beskaffenhet, någon som äger
särskild sakkunskap i barn- och förhörspsykologi biträda
vid förhöret eller yttra sig angående värdet av barnets
utsaga (19 §).

I den mån barnets uppgifter under förundersökningen är av
betydelse i målet förebringas de i regel inför rätten genom
uppspelning eller utskrift av ett bandinspelat förhör med
barnet. Till komplettering av förhöret hålls ofta
vittnesförhör med utredningsmannen till styrkande av
omständigheterna vid förhöret med barnet. Av
rättssäkerhetsskäl måste höga krav ställas på förhör som
hålls med ett barn under förundersökning. Detta gäller både
metodik och innehåll. En spontan berättelse av barnet bör så
långt möjligt säkras. Genom frågor får därefter berättelsens
hållbarhet belysas och uppgifterna kompletteras i syfte att
säkert klarlägga om rekvisiten för ett brott är för handen
eller ej.

Annikas uppgifter i målet har tillkommit vid samtal med
Berit Eriksson. Karin Bensch och Berit Eriksson har i sina
vittnesmål bekräftat den uppfattning som kommit till uttryck
i det åberopade intyget, nämligen att Annikas spontana
berättelse om det sexuella övergreppet måste tagas på
största allvar, att Annika inte på sin åldersnivå kan ha tex
erfarenhet av vad pappas "kiss" som kommit på låret har
för färg och att man alltså får dra den slutsatsen att
hennes berättelse är upplevd. Intyget har, enligt vad Karin
Bensch och Berit Eriksson förklarat, tillkommit i anledning
av den barnpsykiatriska utredning som de tillsammans med
kuratorn Ann Bolinder företagit beträffande Annika och som
utmynnade i viss behandling av henne. Enligt vittnesmålen
hade denna utredning gjorts på sedvanligt sätt som ett
lagarbete mellan psykiater, psykolog och kurator och var
intyget utformat av dem gemensamt på grund av vars och ens
erfarenheter av kontakter de haft med Annika och modern. Av
Berit Erikssons berättelse framgår vidare att hon efter
kontakt, som hon haft med polismyndigheten i Örebro, ansett
sig inte böra höra fadern och inte heller fråga ut Annika
mera ingående om det sexuella övergreppet.

Utredningen om Annika och hennes utsagors innehåll i frågan,
hur Helge S betett sig mot henne, ger det omedelbara
intrycket att hon uttalar sig normalt för sin ålder och att
hon berättat om något som hon verkligen upplevt. Intrycket
förstärks givetvis av den uppfattning om tillförlitligheten
i hennes berättelser som Karin Bensch och Berit Eriksson har
givit uttryck för. Det kan bla anmärkas att Karin Bensch
särskilt framhållit, att den torftighet som kan sägas prägla
Annikas berättelse i och för sig inte gör denna mindre
trovärdig utan snarare gör den till ett adekvat uttryck för
Annikas ålder. Å andra sidan är också att märka att Annikas
uppgifter om att pappan hade berättat för mamman om vad han
gjort mot Annika och mot de större flickorna Jenny och Nette
inte vinner stöd av vad vare sig Käthe S eller Helge S
uppgivit.

Som Berit Eriksson själv uppgivit har hon - efter sina
kontakter med polisen och i ett i och för sig angeläget
syfte att inte psykiskt skada barnet - ansett sig inte böra
hålla något mer detaljerat förhör med Annika. Hon har inte
frågat mera ingående om hur den sexuella kränkningen gått
till och inte heller har hon med Annika gått närmare in på
vad Annika tex fått höra av "de stora barnen" om vad
pappan gjort med dem eller på vad som förekommit vid det
uppenbarligen dramatiska tillfälle då hennes föräldrar hade
ett uppträde om vad som hade hänt med Christinas barn och
med Annika. Sådana för brottsutredningen naturliga
följdfrågor som var de övriga familjemedlemmarna befann sig
då händelsen inträffade eller hur hon klarat av att tvätta
sig ren från "kisset" återfinns inte heller i samtalen med
Annika. Karin Bensch har på fråga i HD uppgivit att
utredningen, om det från början varit meningen att den
skulle utgöra bevisning i ett brottmål, skulle ha fått en
annan uppläggning än vad som nu blev fallet.

De händelser som hade inträffat innan Annika lämnade sina
uppgifter har sålunda i mycket ofullständig grad kartlagts
som grund för förhören med henne. De tre sakkunniga som
företagit utredningen och avgivit intyget har haft tillgång
endast till Annikas och Käthe S:s uppgifter. De har inte
haft någon kontakt med Helge S och har inte kunnat beakta
hans uppfattning om relationerna mellan honom och dottern.

I utredningen föreligger sålunda vissa brister som gör
bedömningen osäker. Annikas berättelse kan därför inte
tilläggas avgörande betydelse i frågan, om Helge S begått
den åtalade gärningen.

På grund av det anförda skall åtalet lämnas utan bifall.

Domslut. HD fastställer HovR:ns domslut.

HD:s dom meddelades d 23 dec 1986 (nr DB 45).