Motståndarna till Drm (Digital rights management, elektronisk rättighetshantering) gör ofta gällande att Drm handlar om att ”låsa in” innehåll till nackdel för konsumenterna. Förespråkarna igen betonar att ett rättsligt skydd av Drm är en förutsättning för uppkomsten av elektronisk handel.

Drm utgör en viktig del av infrastrukturen för elektronisk handel med verk och ett starkt rättsligt skydd av Drm verkar därför skäligt. Drm möjliggör säkerställandet av upphovsrätten i en digital omgivning, möjliggör licensering och minskar rättsosäkerheten i en global verksamhetsmiljö.

Å andra sidan är det problematiskt att lagstiftaren ger rättsinnehavaren en så gott som oinskränkt frihet att förfoga över verket. Drm är i grunden blind för upphovsrättens begränsningar såsom verkshöjdskrav, skyddstider och de särskilda upphovsrättsliga inskränkningarna.

Det problematiska förhållandet mellan Drm och upphovsrättens inskränkningar gick inte lagstiftaren oförmärkt då EU-direktivet om upphovsrätt i informationssamhället utarbetades. Den europeiska lagstiftaren utgick ifrån en lösning som innebär att vissa inskränkningar i upphovsrätten erhåller ett starkare skydd och inte får åsidosättas av tekniska skyddsåtgärder. Ifall en teknisk skyddsåtgärd åsidosätter en av de i direktivet särskilt skyddade inskränkningarna, skall man i första hand eftersträva att rättsinnehavaren på frivillig väg möjliggör att verket kan nyttjas i enlighet med inskränkningen. I andra hand måste medlemsländerna vidta åtgärder för att en användare skall kunna göra gällande sin rätt. När det gällde kopiering för privat bruk erbjöds medlemsländerna en möjlighet att garantera även denna.

Man kan diskutera om den lösning man valde i EU-direktivet var bra eller ej, särskilt med tanke på att själva inskränkningarna inte är obligatoriska och det därför verkar märkligt att tekniska skyddsåtgärder inte får kringgå en inskränkning som inte ens existerar i den nationella rättsordningen. Dessutom har det förblivit oklart på vilka grunder de särskilt skyddade inskränkningarna plockats ut.

Förutom dessa problem åsidosätts hela denna ordning av e-handelsklausulen i upphovsrättsdirektivets artikel 6.4 stycke 4, enligt vilket de ovan beskrivna bestämmelserna inte skall tillämpas på verk eller andra alster ”som gjorts tillgängliga för allmänheten i enlighet med överenskomna avtalsvillkor på ett sätt som gör att enskilda kan få tillgång till dem från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer”. Vid det nationella genomförandet av e-handelsklausulen har man inte beaktat frågan om till vilken del avtal som omintetgör möjligheten att göra gällande en upphovsrättslig inskränkning är skäliga och förenliga med lagstiftningen.

Nuvarande reglering verkar ge rättsinnehavaren ett mycket starkt skydd och rättighet att förfoga över sina alster enligt egen önskan oavsett upphovsrättsliga inskränkningar. Det är inte heller känt att användare en enda gång skulle ha använt sig av möjligheterna enligt den nationella rättsordningen att göra gällande en upphovsrättslig inskränkning.

Då direktivets skydd av tekniska åtgärder torde ha utgått ifrån en önskan om att stöda uppkomsten av e-handel med innehåll är det problematiskt att det rättsliga skyddet av elektronisk rättighetshantering i praktiken skiljer sig markant mellan olika länder. Detta blir också ett problem för marknaderna för Drm-system. Ett annat problem är att de nationella rättsordningarna i de flesta fall inte beaktat frågan om behovet att öka samverkansförmågan mellan olika system. Samverkansförmåga och garantier för att DRM-skyddat innehåll kan används även efter att försäljaren avslutat sin verksamhet torde ha större betydelse för konsumenterna än de särskilda garantierna för vissa upphovsrättsliga inskränkningar. Dessa aspekter har inte beaktats i någon högre grad vid genomförandet av upphovsrättsdirektivet, men utgör med all säkerhet sådana aspekter som bör beröras i framtiden.

Samtidigt är det fortfarande problematiskt att endast vissa av de upphovsrättsliga inskränkningarna erhåller ett speciellt skydd och att sådana grundläggande inskränkningar som citaträtten inte beaktats. Alternativt eller därutöver borde man fråga sig om balansen mellan upphovsrätt och de viktiga samhälleliga intressen som ligger till grund för upphovsrättens inskränkningar bättre kunde balanseras på något annat sätt än genom den regim som nu  förutses i direktivet.

I min mening finns det all anledning att upprätthålla ett starkt skydd av Drm, men å andra sidan fästa vikt vid följande tre aspekter;

1. Frågan om upphovsrättens inskränkningar samt ”nya” frågor såsom samverkansförmåga och garantier för uppfyllandet av e-handelsavtal med innehåll bör utvärderas ytterligare och skapa en myndighet med uppgift att övervaka marknader där rm används, befrämja uppkomsten av god praxis och vidta regleringsåtgärdedr där det behövs.

2. frågan om olika avtalsvillkors giltighet bör närmare betraktas. Eventuella användarrättigheter bör garanteras genom internationella överenskommelser.

3. inskränkningarnas förhållande till Drm som helhet bör omvärderas; man borde kanske "ombalansera” upphovsrätten så att rättsinnehavarens frihet att påföra Drm-system ökas, men i gengäld skulle användare ges en större frihet än i dagens läge att använda innehåll åtminstone för icke-kommersiella ändamål ifall rättsinnehavaren inte vidtagit åtgärder för att skydda sina alster.