Sekretesslagen 7:16 och behandling för marknadsföringsändamål

Ur Lov&Data nr 68 (december 2001) s. 12-13.

Ett bolag som sålde foderprodukter ansågs kunna behandla personuppgifter avseende mjölkproducenter efter en intresseavvägning (10 § f personuppgiftslagen). Uppgifter­na kunde därför lämnas ut från Jordbruksverket utan hinder av bestämmelsen i 7 kap. 16 § sekretesslagen (RÅ 2001 ref 68, Regeringsrättens dom 2001-10-01, mål nr 7517-2000).

I Lov&Data nr 61 (april 2000) s. 6-8 refererades och kommenterades en dom från Kammarrätten i Jönköping där domstolen avslog en begäran att ta del av allmän hand­ling med hänvisning till bestämmelsen i 7 kap. 16 § sekretesslagen. Denna bestämmel­se anger att sekretess gäller för personuppgift om det kan antas att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med personuppgiftslagen (PuL).

Det fall som Regeringsrätten nu har prövat är på många sätt ett parallellfall till det ti­digare. Ett företag begärde att få ta del av Jordbruksverkets adressregister över mjölk­producenter som innehåller uppgifter om lantbrukarens namn, adress, telefonnummer, länskod, journalnummer och mjölkkvotsmängd. Uppgifterna skulle användas för att i marknadsföringssyfte komma i kontakt med lantbrukare som kunde tänkas vara intres­serade av bolagets foderprodukter.

Efter att ha redovisat yttranden i förarbetena angående möjligheterna att enligt 10 § f PuL behandla per­sonuppgifter för marknadsföringsändamål (se prop. 1997/98:44 s. 66 och SOU 1997:39 s. 362 f.) konstaterade Regeringsrätten att bolagets avsedda be­hand­ling omfattades av personuppgiftslagen och att den fick anses nödvändig för att till­godose bolagets intresse av att på visst sätt marknadsföra foderprodukter. Detta ända­mål fick enligt Regeringsrättens mening ses som ett berättigat intresse.

Angående intresseavvägningen i det konkreta fallet yttrade Regeringsrätten följande: "Som tidigare nämnts skall enligt 10 § f PuL en avvägning göras mellan – i det här fallet – bolagets kommersiella intresse och den enskildes intresse av 'skydd mot kränk­ning av den personliga integriteten'. Med hänsyn till att det är fråga om mark­nadsföring riktad till näringsidkare, att uppgifterna i fråga inte kan bedömas som käns­liga och att den enskilde kan motsätta sig att personuppgifterna används för direkt mark­nadsföring finner Regeringsrätten att bolagets kommersiella intressen får anses väga tyngre än den enskildes integritetsintresse." Någon sekretess enligt 7 kap. 16 § sekretesslagen förelåg därför inte.

Kommentar

I artikeln om domen från Kammarrätten i Jönköping analyserades bestämmelsen i 7 kap. 16 § sekretesslagen och dess nya innebörd efter per­sonuppgiftslagens ikraft­trä­dande (se Lov&Data nr 61, s. 6-8). Här skall endast några komplet­terande anmärk­ningar göras.

I det tidigare refererade avgörandet tillmättes den omständighet att de enskilda i sin kontakt med Jordbruksverket inte haft anledning att räkna med att uppgifterna skulle komma att användas för marknadsföringsändamål avgörande betydelse vid intresse­avvägningen. Ett sådant resonemang – som närmast kan ses som ett uttryck för person­uppgiftsskyddets finalitetsprincip, dvs. att uppgifterna inte får behandlas för ändamål som är oförenliga med de ändamål för vilka de samlades in – är svårt att förena med handlingsoffentlighetens förbud mot att efterforska vem som ligger bakom en begäran att få ta del av allmän handling och vilken syfte han har med sin begäran i större utsträckning än vad som är nödvändigt för att myndigheten skall kunna pröva om hinder föreligger mot att handlingen lämnas ut (2 kap. 14 § tredje stycket TF).

I det aktuella målet gjorde Regeringsrätten ingen koppling mellan personuppgifts­behand­lingen hos myndigheten och den tänkta behandlingen hos bolaget. Detta torde kunna ses som ett avståndstagande från den typ av resonemang som kammarrätten förde.

Här finns emellertid anledning att påpeka att förhållandena är speciella när det gäller intresseavvägningar i samband med en begäran om att få ta del av allmän handling. I andra sammanhang, t.ex. när ett företag lämnar ut uppgifter till ett annat företag eller när en myndighet lämnar ut uppgifter utan stöd i handlingsoffentligheten, bör naturlig­tvis insamlarens behandling av uppgifterna och relation till den registrerade utgöra viktiga faktorer vid intresseavvägningen.

Detta påpekande leder enligt min mening till slutsatsen att man inte bör tillmäta de tolkningar av person­uppgiftslagen som domstolar gör i samband med en begäran att ta del av allmän handling avgörande rättskällevärde i andra situationer där det i offent­lighetens intresse inte kan sägas föreligga samma presumtion för att behand­lingen skall vara tillåten och att uppgifterna därför skall kunna lämna ut.

När det mer generellt gäller möjligheten att behandla personuppgifter för direkt­mark­nadsföringsändamål efter en intresseavvägning finns anledning att uppmärk­samma Swedmas (Swedish Direct Marketing Association) Regler för användningen av personuppgifter m.m. vid direktmarknadsföring för försäljnings-, insamlings-, medlemsvärvningsändamål eller liknande (se www.swedma.se). Dessa regler har den 16 juni 1999 bedömts av Datainspektionen i enlighet med dåvarande 14 § person­upp­giftsförordningen och utgör sålunda en sådan typ av branschreglering som uppmuntras i den nya personuppgiftsregleringen. (För en kortfattad genomgång av reglerna och allmänt om be­handling för direkt­marknadsföringsändamål se Lindberg, Westman, Praktisk IT-rätt, 3 uppl., s. 188-191.)

Daniel Westman
Institutet för rättsinformatik
2001-10-17