Modern upphovsrätt –
Framväxten och utvecklingen av ett globalt rättssystem genom internationella överenskommelser
Ett kort föredrag under temat "IT v. Juridik"
Teknik- och rättsutveckling, fristående eller samverkande faktorer i samhällsutvecklingen?
Teknik och juridik är två dynamiska faktorer som driver fram samhällsutvecklingen och samhällsekonomin.
Man kan lätt förledas att tro att den diskussion vi har idag och har haft de senaste åren, om juridikens behov, tröghet och svårighet att anpassa till teknikutvecklingen, är ny. Teknik och rättsutveckling har dock gått hand i hand sedan lång tid tillbaka, långt före det att digitalteknologi ens var påtänkt. Utvecklingen av internationella normer för t ex immaterialrättsliga skydd har länge speglat utvecklingen av handel och teknologi, ett bra exempel är sambandet mellan teknik och upphovsrätt. När tekniken förändrade möjligheterna att skapa litterära och konstnärlig verk, förändrades också definitionen av vad som kunde omfattas av upphovsrättsligt skydd. Från skydd för nedtecknade litterära verk, kartor och musik utvidgades skyddet med tiden till att omfatta också fotografier, musikinspelningar, filmverk och på senare år datorprogram och databaser. Samtidigt som möjligheterna till skapande ändrades, ändrades också möjligheterna för transport och kommunikation. Transport via oxkärror utvecklades till överljudssnabba flygtransporter och kommunikation via röksignaler till satellitkommunikation. Idag ser vi också en utveckling där skapande, transport och kommunikation integreras i öppna globala nätverk.
Teknikutvecklingen har skapat en alltmer globaliserad marknadsplats som i sin tur leder till en ökad fokusering på problemen med olika nationella skyddsnivåer. Länder med svaga immaterialrättsliga skydd blir "paradis" för piratkopior och falskmärkta [counterfeit] produkter . Det påverkar både den nationella marknaden i tillverkningslandet, men - eftersom sådana produkter i allt större skala finns på den internationella marknaden - även den internationella handeln för legitima rättighetshavare. Hur många har inte någon gång köpt en billig "asiatisk" piratkopia av en videofilm/ett dataspel eller en falsktmärkt Rolexklocka e likn. i stället för (det ofta betydligt dyrare) originalet ?
Jag kommer i det följande att titta närmare på hur teknikutveckling och rättsutveckling samverkat i det upphovsrättsliga normsystem vi har idag globalt, regionalt och nationellt.
Från jordbrukssamhälle till industrisamhälle
Under 1800-talet gick västvärlden från ett jordbrukssamhälle till ett teknikbaserat samhället, ett industrisamhälle. Intellektuella alster, t ex böcker, kunde med teknikens hjälp mångfaldigas i ett stort antal och på flera platser samtidigt. Större tillgänglighet och efterfrågan skapade en ny marknad. På nationell nivå reglerades ganska snart vad och vem som hade ett skydd. I Sverige fanns i 1810-års Tryckfrihetsförordning regler om en rätt för författaren att bestämma över sitt alster, en författarrätt. Teknikens utveckling, möjligheten att mångfaldiga verk, bidrog till att det drevs fram en rättsutveckling på området. Tidigare var arbetet med att framställa en kopia av ett verk (t ex genom handavskrift av ett litterärt verk eller avmålning av ett konstverk) så tidskrävande att det inte egentligen fanns någon lönsamhet i att producera och sälja kopior, man kunde lika gärna skapa ett nytt original.
"Några år in på 1900-talet började bokens samhälle utvidgas; folkbiblioteken, enkronasböckerna och tjugofemöresböckerna gjorde att allt fler kom i kontakt med böcker. Bokens samhälle kunde alltså vara Sverige – ett västland bland många andra där den bokliga kulturen blivit alltmer spridd under industrialiseringen och demokratiseringens epok." Svedjedal, Johan, Bokens Samhälle, s 14.
Lagstiftningen i ett land är territoriell, det rättssystem man bygger upp kan inte tillämpas utanför landets gränser. Detta blev tidigt ett upphovsrättsligt problem. Marknaden för intellektuella alster var inte begränsade till det "egna" landet. Selma Lagerlöfs och August Strindbergs böcker översattes, trycktes, distribuerades och såldes även utanför Sverige, utanför Norden.(1) Bättre och billigare möjligheter att skapa och transportera t ex böcker, skapade ett större marknadsområde är den nationella juridiken kunde hantera.
I slutet av 1800-talet(2) enades ett antal länder(3) om ett multilateralt avtal om upphovsrätt som är aktuellt än idag; 1886 års Bernkonvention för skydd av litterära och konstnärlig verk (BK) (4). Bernkonventionen administreras av World Intellectual Property Organisation, WIPO(5), som är en FN-organisation.
"De länder som ansluter sig till BK, och därmed blir medlemmar i Bernunionen skall i sin nationella lagstiftning uppfylla tre kriterier;
(1) upphovsmän från andra medlemsländer skall erhålla samma skydd som inhemska upphovsmän, s k nationell behandling,
(2) visst minimiskydd som anges i konventionen skall finnas samt
(3) inga formkrav för skydd får uppställas." (6)
Grunderna för ett internationellt rättssystem för hantering av upphovsrätt lades således redan genom BK vid sekelskiftet.
Från industrisamhälle till informationssamhälle
Den tekniska utvecklingen har "rusat framåt" efter sekelskiftet och länge hängde rättsutvecklingen med. WIPO (och dess föregångare) lyckades genom internationell diplomati revidera BK ungefär vart 20:e år fram till 1971.(7) Skyddsomfång ändrades och nya verkskategorier såsom fotografi, musikinspelningar och filmverk gavs ett upphovsrättsligt skydd.
Ett flertal länder (främst utvecklingsländer) visade dock från 1970-talet vid WIPO-konferenser inte intresse av att reformera och förstärka de immateriella rättigheterna. I FN-organisationer har en nation en röst, vilket gjorde att de länder som inte var intresserade av en förändring och revidering och som också var i majoritet av Bernunionens medlemsländer, kunde styra över WIPOs agenda. En reformering av BK var därför omöjlig att få igenom, den kom helt enkelt aldrig upp på agendan.(8)
I den internationella diskussionen har det alltid rått olika uppfattning länder emellan om ensamrätternas omfång. Mer eller mindre omedvetet beror skillnaderna på i grunden olika filosofiska, kulturella, historiska, ekonomiska och politiska uppfattningar om behovet av immaterialrättsligt skydd.
Behovet av att anpassa den internationella rättsutvecklingen efter den tekniska utvecklingen som skett efter 1971 – främst digitaltekniken – blev dock alltmer påträngande. Utvecklingen från ett industrisamhälle till ett informationssamhälle gick allt snabbare och marknaden för upphovsrättsligt skyddat material blev snabbt större ekonomiskt och geografiskt. Om teknikutveckling och rättsutveckling inte håller jämna steg blir marknaden osäker; vilka objekt och vilken hantering innefattas i det upphovsrättsliga skyddet, vilket ansvar åläggs olika marknadsaktörer etc. ? Investeringsviljan dämpas eftersom de juridiska riskerna är för stora. En långsam och trög rättsutveckling dämpar därmed också teknikutvecklingen.
Rättsutvecklingen finner nya vägar.
USA som redan på 1970-talet var en stor exportör av immaterialrättsligt skyddat material fick tidigt ett stort behov av att den internationella rättsutvecklingen reformerades. Ett problem var bl a osäkerheten internationellt om vilket rättsskydd som kunde komma ifråga för datorprogram.
Svårigheter att revidera BK medförde att när det globala handelsavtalet GATT skulle omförhandlas i den s k Uruguayrundan under 1980-talet fanns - efter ibland ganska aggressiv amerikansk "övertalning" – ett avtal om skydd för immateriella rättigheter med på agendan. Från amerikanskt håll motiverades detta med att det svaga immaterialrättsliga skydd som fanns i vissa länder, vanligtvis utvecklingsländer som inte ansåg sig "ha råd" att ta hänsyn till immaterialrättsliga skydd , utgjorde ett av de största hindren mot utländska investeringar i tillverkning eller utlicensiering av rättigheter till företag i dessa länder.
Förhandlingar pågick sedan mellan 1986 till 1994 då ett nytt handelsavtal kunde antas, vari bl a ett avtal om Trade Related aspects of Intellectual Property Rights (TRIPs) ingick. TRIPs trädde i kraft den 1 januari 1996 och administreras av en nyinrättad mellanstatlig organisation kallad World Trade Organisation, WTO.(9) I jämförelse med tidigare internationella fördrag på området så innehåller TRIPs detaljerade regler om hur immaterialrättsliga tvister skall slitas mellan medlemsstaterna , det finns en särskilt inrättad "skiljedomstol" under WTO, en Dispute Settlement Body.
Länder anslutna till TRIPs skall i sin lagstiftning ha nationell behandling ( se ovan under BK) , mest-gynnad-nation behandling (10) samt det minimiskydd som anges i BK art 1 –21 (dock ej det ideella skyddet i BKs art 6bis). Datorprogram och databaser skall ges ett upphovsrättsligt skydd, detta bekräftas också i WCT (se ovan). Härutöver skall länderna i sin lagstiftning se till att dessa rättigheter upprätthålles. Detta är en nyhet jämfört med BK. TRIPs innehåller också regler om hur tvister mellan medlemsländerna om TRIPs tillämpning och implementering skall lösas.
Vad hände med WIPO och Bernkonventionen ?
När en revidering av BK ej gick att genomföra arbetade WIPO istället på ett annat plan för att samordna den internationella rättsutvecklingen för att skapa ett internationellt konsensus om hur rättsutvecklingen skulle anpassas efter teknikutvecklingen. Digitaltekniken skapade påfrestningar på det upphovsrättsliga systemet; det rådde stor osäkerhet om hur nya skapelser (datorprogram och databaser) och förfogandeformer (reproduktion och tillgängliggöranden i digital miljö) skall kategoriseras upphovsrättsligt. WIPO anordnade och finansierade ett stort antal internationella konferenser där tekniska och juridiska experter träffades och diskuterade.(11)
Om BK inte kunde anpassa sig efter den teknikutveckling som skett sedan 1970-talet fanns en överhängande risk att den internationella immaterialrättsliga rättsutvecklingen skulle komma att ske under WTO eller något annat mellanstatligt forum än WIPO. I maj 1996 beslutade WIPOs immaterialrättsliga expertkommitté att ett förslag till fördrag skulle läggas fram i slutet av året (1996). Ett intensivt arbetade inleddes med att - istället för att revidera BK – färdigställa några protokoll till Bernkonventionen som skulle revidera och anpassa den internationella upphovsrättsliga rättsutvecklingen till teknikutvecklingen.
I december 1996 hölls en tre veckors lång diplomatisk konferens i Geneve, 150 länder var representerade och närvarande var också ett stort antal organisationer. Dessa öppna förhandlingar skilde sig avsevärt fån de slutna förhandlingar som skett inför antagandet av TRIPs.
Först på sista konferensdagen lyckades en majoritet av medlemsländerna enas om antagandet av två nya protokoll till BK – WIPO Copyright Treaty (WCT) och WIPO Performance and Phonograms Treaty (WPPT) . I WCT regleras hur nya digitala företeelser såsom datorprogram och databaser samt digitala överföringar av verk skall behandlas upphovsrättsligt (och i BK:s regelverk). WPPT innehåller regler om vissa närstående rättigheter och deras hantering. Dessa fördrag träder i kraft då de ratificerats av 30 länder. (12)
WTO och WIPO har också inlett ett samarbete, vari WIPOs roll har blivit att förklara bakgrunden, implementeringen och sanktioneringen av immateriella rättigheter, detta som ett led i att länder med svag immaterialrättslig lagstiftning skall kunna leva upp till sina åtaganden i TRIPs. WIPO har också en viktig roll att spela då det gäller rättsutvecklingen. TRIPs har genom hänvisningar till bl a BK och Pariskonventionen , ställt krav på att ett minimskydd skall finnas i de nationella regelverken, men WIPO är den organisation som skall driva utvecklingen av konventionernas materiella innehåll framåt.
Rättsutveckling på regional nivå inom EU och på nationell nivå i Sverige
På senare år har många justeringar i den svenska lagtexten skett i enlighet med antagna EU-Direktiv. En harmonisering av medlemsländernas upphovsrättsliga lagstiftning ses som en viktig del i strävandena efter att avlägsna hinder för upprättandet av en gemensam inre marknad. Svensk upphovsrätt har anpassats efter sex olika Direktiv, senast Databasdirektivet från 1996.(13) I december 1997 lade EU-kommissionen fram ett Direktivförslag , KOM (97) 628 slutlig, om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter . Förslaget baseras i mycket på de åtaganden som gjorts i och med EU:s tillträde till WCT och WPPT. Förhandlingarna kring detta Direktivförslag går under 1999 in i ett aktivt skede.
Ett direktivförslag om följdrättigheter kommer troligtvis att antagas under 1999. Följdrätten är en rätt till viss ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av konstverk (droit de suite). En sådan rätt finns enligt svensk rätt sedan 1 januari 1996, se 26 j § URL.
BK, TRIPs och EU-Direktiv är överenskommelser mellan stater. Svenska staten har genom att ansluta sig till dessa resp. genom sitt medlemskap i EU förbundit sig att i sin lagstiftning ha regler med visst innehåll. Upphovsrätten är territoriell och varje land har frihet att utforma sin upphovsrätt, så länge den inte strider mot de internationella åtaganden som gjorts.
I dag bestäms gällande rätt i Sverige främst av lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk, Upphovsrättslagen (URL). Det är i URL domstolarna och medborgarna skall söka svaren på vilka regler som gäller i Sverige, den "svenska upphovsrätten". Reglerna i de internationella överenskommelserna kan inte tillämpas direkt utav svenska domstolar och myndigheter utan måste för att bli gällande rätt i Sverige implementeras i vår lagstiftning, t ex i URL.
Genom mellanstatliga överenskommelser om vad som skall ges ett upphovsrättsligt skydd skapas grundpelarna i ett rättssystem(14) med global förankring och nationell anpassning. Det finns en diskussion om att teknikutvecklingen och rättsutvecklingen skulle kunna samordnas bättre genom utarbetandet av nya rättssystem. Organiserade multinationella försök att etablera internationella normer för immaterialrättsliga skydd har existerat i mer än hundra år, men med anledning av den abstrakta naturen hos dessa rättigheter har typen och omfattningen av ensamrättsskydden debatterats hett, vilket gör att processen för att uppnå internationellt konsensus blir långsam och osäker. Finns det verkligen skäl att "börja om" , och därmed inte ta tillvara den styrka som ett system med 136 anslutna länder ger ?
1 Enligt en artikel i Dagens Nyheter Vår nutida skönlitteratur i utlandet (osign, 29 dec 1901) var den ojämförligt mest översatta svenska författaren vid den här tiden August Strindberg. Hans verk fanns i 99 översättningar på tio olika språk (de mest populära var Fadren, Hemsöborna och Fröken Julie). Selma Lagerlöf fanns i 33 översättningar. Ca 60 procent av översättningarna var på tyska, men eftersom länderna saknade avtal om författarrätten, fick de svenska författarna sällan några honorar från Tyskland. Se mer om detta i Svedjedal, Johan, Bokens Samhälle,s 190f
2 Redan 1858 hölls ett första internationellt möte i Bryssel, Congress of Authors and Artists. Deltagande länder var Belgien, Kanada, Danmark, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Italien, Holland, Portugal, Ryssland, Spanien Sverige, Norge, Schweiz och USA. Vid detta möte antogs fem resolutioner om upphovsrätt. Se mer om detta i bl a D’Amato, Anthony and Estelle Long, Doris (Ed.), International Intellectual Property Law, Kluwer Law International 1997, s 260 not 80-83
3 Undertecknande länder 1886 var Belgien, Frankrike, Tyskland, Haiti, Italien, Liberia, Spanien, Schweiz, Tunisien och Storbritannien.
4 I mars 1999 var 136 länder anslutna till Bernkonventionen.
6 Se Art 5 i Bernkonventionen jfr bl a med 2 § i URL samt 2 § i Internationella upphovsrättsförordningen (1994:193)
7 I Rom 1928, i Bryssel 1948, i Stockholm 1967 samt i Paris 1971.
8 Samma öde rönte också andra immaterialrättsliga konventioner administrerade av WIPO, bl a Pariskonventionen för industriellt rättsskydd från 1883.
10 Fördelaktiga villkor som tillämpas i förhållande till ett WTO -land skall tillämpas också i förhållande till andra WTO –länder.
11 Teknik- och rättsutveckling diskuterades bl a under WIPOs regi i Palo Alto, Kalifornien 1991; i Cambridge, Massachusetts 1993, i Paris 1994, i Mexico City i maj 1995 och i Neapel i oktober 1995.
12 I april 1999 hade sju länder ratificerat WCT och fem länder WPPT.
13 Direktiv den 16 oktober 1986 om det rättsliga skyddet för halvledarprodukters topografi, Direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om rättsligt skydd för datorprogram, Direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter [avseende upphovsrättsligt skyddade verk] och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området, Direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidarespridning via kabel, Direktiv 93/98/EEG av den 29 oktober 1993 om harmonisering av skyddstiderna för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter samt Direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser
14 Med rättssystem menar jag i det här sammanhanget ett system vari man skapat grundstrukturen för de immateriella ensamrätternas föremål och innehåll (t ex upphovsrätt och patenträtt) och angivit tillåtna inskränkningar och tidsbegränsningar. Rättsreglernas närmare utformning ges på nationell nivå.