Marknadsdomstolen tolkar piratdekoderlagen

Ur Lov&Data nr. 64, (december 2000) s. 20-22.

Tillhandahållande av krypteringsnycklar för kodade tv-sändningar på en webbsida på Internet har ansetts utgöra otillåtet underhåll av avkodningsutrustning. En privatpersons webbsida som förutom nycklarna innehöll betald annonsering har enligt den marknadsrättsliga lagstridighetsprincipen ansetts utgöra otillbörlig marknadsföring (MD 2000:21).

Bakgrund

I de flesta moderna tekniska lösningar för att skydda betaltv-sändningar utgörs avkodningsutrustningen av ett så kallat smart kort som sticks in i kundens satellitmottagare eller mottagare för digital marksänd tv. Kortets elektronikkrets innehåller den programvara och de krypteringsnycklar som fordras för avkodningen. Krypteringsnycklarna utgörs av teckensträngar (siffror och bokstäver) av varierande längd.

För att försvåra för dem som utan behörighet försöker dekryptera kodade sändningar sker ibland en omkodning. Detta innebär att det smarta kortet måste uppdateras med nya krypteringsnycklar. I auktoriserad utrustning sker detta helt automatiskt. För att icke-auktoriserad utrustning skall fortsätta fungera måste användaren själv uppdatera kortet med de nya nycklarna. På senare tid har Internet blivit ett utnyttjat medium för att sprida dessa nycklar.

En privatperson tillhandahöll en webbplats på Internet där krypteringsnycklar till ett stort antal tv-kanaler som kan tas emot i Sverige fanns tillgängliga. Förutom nycklar fanns på den aktuella webbplatsen länkar till webbutiken WebSats försäljning av piratkort och utrustning för att programmera sådana kort. Vidare innehöll webbplatsen program till piratkort för nedladdning, tips om programmering och avkodning.

STOP (Scandinavian TV Organisations against Piracy) yrkade att Marknadsdomstolen skulle förbjuda personen att i marknadsföring tillhandahålla koder eller annan information vars tillhandahållande utgör underhåll av sådan avkodningsutrusning som enligt lag inte får tillverkas, överlåtas, hyras ut, installeras eller underhållas i Sverige.

Rättslig reglering

Marknadsdomstolens har genom en rad avgöranden utvecklat principen, att åtgärder som är lagstridiga enligt annan lagstiftning än marknadsföringslagen är att anse som otillbörliga enligt marknadsföringslagen (lagstridighetsprincipen). Avgörande för om det aktuella agerandet skall kunna angripas med stöd av marknadsföringslagen är sålunda dels att handlingen är att anse som marknadsföring i lagens mening, dels att marknadsföringen avser en tjänst – i detta fall underhåll av avkodningsutrustning – som inte får utföras i Sverige.

Lagen (1993:1367) om förbud beträffande viss avkodningsutrustning (piratdekoderlagen) har den 1 maj 2000 ersatts av lagen (2000:171) med samma namn. Den nya lagen, som föranletts av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/84/EG av den 20 november 1998 om det rättsliga skyddet för tjänster som baseras på villkorad tillgång, utvidgar skyddet till vissa typer av interaktiva tjänster samt skärper straffskalan. Ändringarna torde emellertid sakna betydelse i det här aktuella målet.

Med avkodningsutrustning förstås i lagens mening "utrustning eller programvara som utformats eller anpassats för att göra en tjänst som omfattas av lagen tillgänglig i tolkningsbar form" (4 §). Avkodningsutrusning får inte yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte tillverkas, importeras, distribueras, säljas, hyras ut, innehas, installeras, underhållas eller bytas ut i syfte att göra en tjänst som omfattas av lagen tillgänglig i tolkningsbar form utan tjänsteleverantörens godkännande (5 §).

Frågan om vad som utgör underhåll av avkodningsutrustning berörs inte närmare i vare sig direktivet eller de svenska förarbetena. I samband med den svenska implementeringen diskuterade emellertid huruvida s.k. tomma kort eller delade kort skulle räknas som avkodningsutrustning. Flera remissinstanser framförde önskemål om ett klarläggande av att så var fallet. Regeringen anförde emellertid att det inte fanns tillräckliga skäl för att avvika från direktivets definition av avkodningsutrustning. Istället framhölls att vad för slags utrustning som utgör avkodningsutrustning får avgöras i varje enskilt fall (prop. 1999/2000:49 s. 15).

Marknadsdomstolens bedömning

Marknadsdomstolen (MD) prövade inledningsvis marknadsföringslagens (MFL) tillämplighet i det aktuella fallet och anförde: "[Svaranden] har till en början invänt att förfarandet att tillhandahålla koder för avkodning av kodade TV-sändningar inte har skett yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte. Han synes härigenom bl.a. göra gällande att MFL inte är tillämplig då han inte är att betrakta som näringsidkare i MFL:s mening. Som Marknadsdomstolen tidigare uttalat (se bl.a. MD 1994:21) har begreppet näringsidkare i MFL en vidsträckt betydelse och omfattar var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art. Att verksamheten inte drivs i vinstsyfte är utan betydelse.

Av de av [svarande] själv lämnade uppgifterna framgår att han på egen hand utarbetat en programvara som utan kostnad tillhandahållits tillsammans med koderna samt att antalet besökare på hans hemsida under sommaren 1999 uppgick till omkring 10 000 per dag. Även om verksamheten på hemsidan startat som en hobbyverksamhet har den dock utvecklats på sådant sätt att där har tillhandahållits ett väl utvecklat program för avkodning samt koder. Genom erbjudandet om att kostnadsfritt ta del av det program och de koder som hållits tillgängliga på hemsidan har denna dragit till sig ett stort antal besökare. Detta förhållande har medfört ett intresse för annonsering av produkter som anknyter till det lämnade erbjudandet och annonsplatser har upplåtits på hemsidan. Upplåtelsen har genererat intäkter som gör att verksamheten är att bedöma som kommersiell. Den av [svarande] på hemsidan bedrivna verksamheten är alltså sådan att han är att anse som näringsidkare i MFL:s mening. Åtgärden att på hemsidan lägga ut program och koder för avkodning av kodade TV-sändningar, vilket i detta fall är att anse som erbjudande av en tjänst, syftar till att främja avsättningen av tjänster och utgör marknadsföring enligt MFL. Vad [svarande] anfört om att marknadsföringen upphört utgör inte hinder mot en prövning enligt MFL."

När det gäller frågan om förfarandet att tillhandahålla nycklar via webbsidan strider mot reglerna i piratdekoderlagen anförde MD: "Vad gäller invändningen om att tillhandahållandet av koder och annan information för avkodning inte utgör underhåll av avkodningsutrustning har [svarande] anfört att med underhåll inte rimligtvis kan menas annat än faktiskt arbete på en avkodningsutrustning i syfte att uppdatera den till fortsatt funktion samt att: han endast lämnat allmän information om avkodning som inte riktar sig till någon viss innehavare av avkodningsutrustning. Den i dekoderlagen otillåtna befattningen med avkodningsutrustning utgörs dock enligt Marknadsdomstolens mening av olika slag av kommersiell verksamhet med sådan utrustning (jfr. prop. 1999/2000:49 s. 15). Verksamheten kan sålunda bedömas inte vara begränsad till faktiskt arbete på utrustningen utan får anses omfatta även kommersiellt tillhandahållande av sådan information som gör det möjligt för en innehavare av utrustning att, utan att, vara abonnent, få tillgång till innehållet i en kodad TV-sändning som erbjuds mot betalning. Den av [svarande] erbjudna informationen har lämnats i syfte att ge sådan tillgång till kodade sändningar. Något godkännande från tjänsteleverantören har inte lämnats. Det aktuella tillhandahållandet av koder och annan information får således anses utgöra olovligt underhåll av avkodningsutrustning i, dekoderlagens mening. [Svarande] har sålunda marknadsfört underhåll av avkodningsutrustning i strid med lagstiftningen om sådan utrustning. Marknadsföringen är därmed att anses som otillbörlig enligt MFL."

MD meddelade svarande förbud att marknadsföra koder och annan information vars tillhandahållande utgör underhåll av avkodningsutrustning i strid med gällande lagstiftning. Förbudet förenades med vite av 200 000 SEK. Dessutom förpliktades svarande att ersätta STOPs rättegångskostnader om 85 640 SEK.

Kommentar

Marknadsdomstolens dom förtjänar att kommenteras dels när det gäller frågan om marknadsföringslagens tillämplighet, dels när det gäller frågan om tillhandahållandet av nycklar kan anses utgöra otillåtet underhåll av avkodningsutrustning enligt piratdekoderlagen.

Med marknadsföring avses "reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter" (3 § MFL). Begreppet marknadsföring skall sålunda uppfattas mycket vidsträckt. Det finns emellertid anledning att ifrågasätta om inte marknadsdomstolen i detta mål givit begreppet en allt för vid innebörd. Domen kan uppfattas så att MD betrakar all verksamhet som sker på en webbsida, som innehåller annonser, som marknadsföring i lagens mening. Åtgärden att publicera krypteringsnycklarna skall enligt MD ses som marknadsföring av en tjänst som består i att användarna kan utnyttja, t.ex. läsa, nycklarna. Argumentet kan vid ett första påseende te sig rimligt, men om man överför det till t.ex. tidningsvärlden framstår det som betydligt mer tveksamt! Allt som finns i tidningen för att locka fler läsare skulle betraktas som marknadsföring av tidningen! (I denna parallellsituation innebär tryckfrihetsförordningen emellertid att marknadsföringslagen får en mer begränsad tillämpning.)

Mot denna bakgrund framstår det i den aktuella situationen som ansträngt att tala om marknadsföring. Man kan fråga sig varför STOP överhuvud taget valt att försöka stoppa webbplatsen med hjälp av marknadsföringslagstiftningen och inte direkt med piratdekoderlagens förbud mot underhåll av olovlig avkodningsutrustning. Såvitt jag förstår måste det främsta skälet vara att man räknat med en mer generös bedömning av vad som utgör underhåll vid en marknadsrättslig prövning än vid en straffrättslig prövning, där legalitetsprincipen får fullt genomslag.

Detta leder oss över till MD:s bedömning av vad som utgör otillåtet underhåll. Som framgått ovan saknas auktoritativa uttalanden om hur begreppet underhåll i lagen skall uppfattas. I vardagligt språk torde ordet underhåll främst associera till arbete på egendom i syfte att bevara eller återställa viss kvalitet. Inom IT-avtalsrätten används begreppet dock även för att beteckna t.ex. leverans av uppdateringar till en programvara. Detta oavsett om uppdateringen rent faktiskt utförs av leverantören eller av kunden själv. MD gör ingen djupare analys av begreppet underhåll, utan konstaterar istället att avsikten med lagen varit att förbjuda olika typer av kommersiell verksamhet med otillåten avkodningsutrustning och att denna verksamhet inte får anses begränsad till faktiskt arbete på utrustning. Den brottsliga handlingen beskrivs som "kommersiellt tillhandahållande av sådan information som gör det möjligt för en innehavare av utrustning att, utan att, vara abonnent, få tillgång till innehållet i en kodad TV-sändning som erbjuds mot betalning."

Att uttrycka det straffrättsliga ansvaret även till ren spridning av information är naturligtvis inte okontroversiellt. Vi kommer här in på yttrandefrihetens område. Situationen har vissa paralleller med konflikten mellan reglerna om exportkotroll och yttrandefrihetsregleringen. I USA har en appellationsdomstol funnit att källkodsformen av ett krypteringsprogram omfattas First Amendment som skyddar yttrandefriheten och att exportkontrollreglerna därför kan prövas mot konstitutionen.1 (Det skall dock påpekas att yttrandefrihetsargumenten i den här aktuella situationen väger betydligt lättare.)

Inom informationsrätten har den dubbla naturen hos data uppmärksammats sedan länge. Data kan utgöra instruktioner till en maskin och ha rent funktionella egenskaper samtidigt som de kan överföras till och förstås av en människa och därmed ses som information. Ett tidigt exempel på denna problematik är diskussionen om lämpligt immaterialrättsligt skydd för datorprogram (upphovsrätt, patent eller sui generis-rätt). I takt med att datorn tar över allt fler arbetsuppgifter i samhället får vi räkna med att denna typ av spänningar blir vanligare.

Daniel Westman
Institutet för rättsinformatik
2000-11-12

Not: 1. Peter D. Junger v. William Daley, United States Secretary of Commerce, et al, United States Court of Appeals for the Sixth Circuit, No 98-4095 (april 2000).

Senast ändrad 2011-08-25