Känneteckensanvändning genom länkning

Ur Lov&Data nr 75 (september 2003) s. 22-23.

Ett företag verksamt bl.a. i Sverige har på sin webbplats skapat länkar till internationella webbplatser som tillhör andra företag inom samma koncern på vilka ett i Sverige registrerat varumärke fanns återgivet. Detta förfarande har ansetts utgöra användning av det aktuella varumärket i Sverige (Svea hovrätts dom 2003-03-21, mål nr. B 68-02).

Omständigheterna i målet

Romero's Food Products Inc. Ltd (Romero's) innehar ett registrerat ord- och figurmärke innehållande ordet i-link och bokstaven I med ett figurativt utseende. Märket är registrerat för varuklass 9 (apparater för ljud och bild m.m.) och klass 38 (tjänsten telekommunikation).

Det danska bolaget Sony Nordic A/S Danmark bedriver näringsverksamhet i Sverige genom en filial (Sony Sverige). I ett interimistiskt beslut den 5 februari 2001 fann Stockholms tingsrätt att Sony Sverige använde det registrerade varumärket för sådana varor som avsågs med varuklass 9 och förbjöd det danska bolaget att vid vite av en miljon kronor fortsätta varumärkesintrånget. Hovrätten fastställde efter överklagande detta beslut.

I det här aktuella målet yrkade Romero's att det förelagda vitet skulle dömas ut. Som grund för yrkandet åberopade bolaget att Sony Sverige vid ett antal tillfällen i sin näringsverksamhet använt i-link märket på internet. Sony Sverige bestred yrkandet och anförde bl.a. att varukännetecken som omfattades av förbudsbeslutet inte använts av bolaget i dess näringsverksamhet här i landet.

Omständigheterna kring varumärkets användning på internet var följande. Sony Sverige innehade webbplatsen www.sony.se som bl.a. presenterade ett antal av Sonykoncernens produkter, däribland datorer i den s.k. Vaio-serien. Webbplatsen var avfattad på engelska.

Vid ett antal kontroller visade det sig att datorer i Vaio-serien funnits avbildade på Sony Sveriges webbplats. Bilderna var länkade till webbplatsen www.vaio.sony-europe.com på ett sådant sätt att användare kunde få ytterligare information om datorerna genom att klicka på bilderna, bl.a. kunde en pdf-fil med produktspecifikationer som längst ner innehöll i-linkmärket laddas ned. Denna webbplats innehades av ett annat bolag i Sony-koncernen, Sony International Europe, och driften var rent tekniskt förlagd till en server i Tyskland. Ingen särskild anpassning till Sverige hade gjorts på denna webbplats, t.ex. var texten på engelska och kontaktinformationen avsåg inte Sony Sverige.

Sony Sverige hade efter det interimistiska förbudet beslutat att inte sälja Vaio-datorer på den svenska marknaden. Via en länk märkt "go create" på den svenska webbplatsen kunde användarna emellertid komma till Sony Nordic A/S danska webbplats www.sony.dk. Därifrån kunde besökaren genom att klicka på markeringen "Sony Style" komma till en onlineförsäljning av bl.a. Vaio-datorer. I onlinebutiken, som inte drevs av Sony Sverige, kunde en anpassning för svenska kunder göras, dock utan att det svenska språket kunde väljas.

Detta referat avser endast domstolarnas behandling av frågan om länkning till andra rättssubjekts webbsidor som innehöll varumärket kunde utgöra varumärkesanvändning och frågan om användningen av kännetecknet på internationella webbplatser utgjorde användning i Sverige.

Tingsrättens dom

Stockholms tingsrätt (dom 2001-11-21, mål nr. B 1723-01) konstaterade inledningsvis att ensamrätten till varumärket enligt 4 § varumärkeslagen (1960:644) innebär att annan än innehavaren inte i Sverige får i näringsverksamhet använda ett därmed förväxlingsbart kännetecken för sina varor eller tjänster vare sig användningen sker på varan eller dess förpackning, i reklam eller affärshandling eller på annat sätt. Detta gäller oavsett om varan eller tjänsten tillhandahålls här i landet eller är avsedd att tillhandahållas här i landet eller också hit införas.

Tingsrätten konstaterade därefter att den fråga som uppkom i målet var om Sony Sverige genom att på tillhandahålla webbplatsen www.sony.se med de nämnda länkarna använde varumärket här i landet i strid med förbudet. För att besvara denna fråga var det enligt rätten nödvändigt att först ta ställning till om Sony Sverige genom att skapa de aktuella länkarna ansvarade för innehållet på de webbplatser till vilka överflyttning kunde ske. Om så befanns vara fallet återstod att bedöma om innehållet på de senare webbplatserna var sådant att det kunde anses riktat mot den svenska marknaden och det därför var fråga om känneteckensanvändning här i landet eller om innehållet var sådant att det uteslöt användning i Sverige.

När det först gällde Sony Sveriges ansvar för innehållet på de webbsidor som länkades till yttrade tingsrätten att ett liknande förfarande i "upphovsrättsligt sammanhang ansetts innebära att en utläggare av en länk, som efter markering av en besökare inneburit att besökaren omedelbart förflyttats till en musikfil, hållit verket (musikfilen) tillgängligt för allmänheten och därmed, i och för sig, också kunnat hållas ansvarig för det olovliga förfarandet (jfr NJA 2000 s. 292)."

Rätten fortsatte: "Det kan, enligt tingsrättens mening, knappast hävdas annat än att en näringsidkare som på sin webbsida lägger ut en länk som flyttar över besökaren till en annan webbsida, som innehåller ett kännetecken för varor av samma eller liknande slag som näringsidkarens, också har ett ansvar för innehållet på den webbsida till vilken överflyttning sker. Avsikten med möjligheten till länkning i ett sådant fall måste rimligen anses innebära ett åberopande av innehållet på denna sida till vilken överflyttning sker och detta även om länkfunktionen inte är sådan att den omedelbart förflyttar besökaren till den webbsida där det olovliga kännetecknet finns. Ett motsatt synsätt skulle innebära att det med lätthet vore möjligt att kringgå inte bara de immateriella ensamrätterna utan också t.ex. marknadsföringslagens (1995:450) regler om otillbörlig marknadsföring. Denna bedömning om ansvaret förändras heller inte av det faktum att överflyttningen till andra webbsidor bara skedde efter en s.k. on-demand-situation (ett interaktivt förfarande). Allmänt sett torde de immateriella ensamrätterna omfatta också sådana situationer."

Tingrätten övergick därmed till frågan om de webbsidor till vilka det länkades kunde anses inriktade mot Sverige på sådant sätt att känneteckensanvändningen kunde anses ske i Sverige. Domstolen konstaterade inledningsvis att enbart det förhållande att ett kännetecken finns på en webbsida på internet och därmed är tillgängligt i alla länder inte innebar att det också skedde en användning av kännetecknet här i landet. "Istället torde det finnas ett krav på att verksamheten, innefattande webbsidan, på något sätt är inriktad mot den svenska marknaden, t.ex. genom att varor eller tjänster säljs eller är avsedda att säljas till Sverige eller att webbsidan på annat sätt syftar till att få en kommersiell effekt i Sverige. Så torde vara fallet om webbsidorna t.ex. är avfattade på svenska eller på annat sätt klart riktade mot Sverige. Skulle sidorna i stället vara avfattade bara på ett utländskt språk torde någon annan koppling till Sverige krävas, t.ex. att pris för produkterna anges i svenska kronor eller att på sidan finns upplysningar om att varan kan köpas från en svensk försäljare eller efter hänvändelse till ett svenskt telefonnummer eller liknande. Prövningen bör dock alltid göras efter en helhetsbedömning i det enskilda fallet (jfr t.ex. Lindberg/Westman, Praktisk IT-rätt, 3 uppl., s. 317 f. med hänvisning till bl.a. rekommendation från Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten)."

I det aktuella fallet fann tingrätten att de webbsidor som Sony Sverige länkade till hade en sådan inriktning mot Sverige. Rätten fäste därvid vikt vid att Sony Sveriges egen "svenska" webbplats www.sony.se också var utformad på engelska och att sidorna som det länkades till därför kunde ses som en del av den svenska marknadsföringen. Även varumärkets användning i samband med onlineförsäljningen som kunde anpassas för svenska kunder betonades.

Sony Sverige befanns därför ha använt i-linkmärket i strid med förbudsbeslutet. 

Hovrättens dom

När det gällde frågan om det interimistiska förbudet överträtts yttrade hovrätten: "På de skäl som tingsrätten har angett finner även hovrätten att Sony Sverige ansvarar för innehållet på de webbplatser till vilka överflyttning har kunnat ske genom länkning från Sony Sveriges webbsida och där Sonys i-linkmärke återfunnits samt att innehållet på dessa webbplatser har varit inriktat mot Sverige och att i-linkmärket därför har använts i Sverige."

Hovrätten tillade för egen del att Vaio-datorerna vid två tillfällen presenterats redan på Sony Sveriges startsida och att länkning därifrån skett på så sätt att produktspecifikationerna med i-linkmärket enkelt kunnat nås. Även användningen av kännetecknet i samband med onlineförsäljningen ansågs vara  i strid med förbudet. Den omständighet att konsumenterna inte kunde köpa datorn direkt från Sony Sverige medförde enligt hovrätten ingen annan bedömning.

Ett hovrättsråd var emellertid skiljaktigt och anförde att det för varumärkesintrång måste röra sig om användning som kännetecken för intrångsgörarens "egna" varor (se prop. 1960:167 s. 63). Mot denna bakgrund måste vitesförbudet, även om det inte direkt framgick, uppfattas på motsvarande sätt nämligen så att Sony Sverige för sina egna varor inte fick använda varumärket. Eftersom Sony Sverige själva inte sålde Vaio-datorerna kunde bolaget inte anses ha överträtt vitesförbudet.

Daniel Westman

Senast ändrad 2011-08-25