Juridiskt forum

Artikeln, som är en recension, är publicerad i Juridisk Tidskrift 1997-98 s. 1249-1257 (häfte 4).

Utbudet av elektroniska produkter med rättsinformation ökar. Likaså har möjligheterna att få tillgång till dessa breddats avsevärt. För inte alltför många år sedan fanns enbart ett fåtal on-line-databaser att tillgå. Att kunna nå en sådan via en uppringbar förbindelse var då något som var förunnat ett fåtal. Idag kan varje person med någon form av Internet-anslutning söka bland utlagda rättsinformationsprodukter. Några av dessa är renodlade Internet-tillämpningar.

I denna artikel kommer Juridiskt forum, en Internet-tjänst som tillhandahålls av Juridisk Informationsteknologi AB, JIT, att beskrivas.^[1]

Informationsinnehåll och teknik^[2]

Juridiskt forum är uppdelad i flera avdelningar: lagboken, rättspraxis, offentligt tryck, myndigheter och advokater, nyheter, rättshjälpen, diskussionsforum, VRS och sökguiden. Man orienterar sig i materialet huvudsakligen på två sätt: antingen genom att på traditionellt sätt följa de hyperlänkar som finns upplagda eller genom att använda den särskilda sökguiden som är en del i tjänsten Juridiskt forum.

Lagboken är den mest omfattande tjänsten som tillhandahålls. I lagboken återfinns SFS. Juridiskt forum har på denna punkt varit en föregångare i sin strävan att fritt lägga ut svensk lagtext på Internet.

Huruvida detta är en lagbok i ordets rätta bemärkelse kan man emellertid fundera över. Med en lagbok brukar man i regel mena en lagsamling med ett urval av de viktigaste författningarna. Någon särskild information om huruvida denna lagbok tillhandahåller ett sådant urval, eller om den i stället bygger på samma innehåll som Rixlexs författningsdatabas, d.v.s. alla gällande svenska författningar, nämns inte explicit.

En närmare granskning ger emellertid vid handen att det sannolikt är det senare som gäller. Dels går det i registren att exakt se vilka författningar som är inlagda, dels finns det på annan sida på webbplatsen information av typen "Lagboken uppdaterad med SFS t.o.m. 1998:23". Att ha direkt tillgång till sådan sidoinformation, utan egen arbetsinsats, är av yttersta vikt för en jurist, varför det är svårt att förstå varför man inte tillhandahåller denna metainformation i omedelbart samband med lagtexterna.

En viss förädling av författningstexterna har gjorts. Dels en sparsam (men tillräcklig) formatering av själva texten, dels en uppdelning av författningsinnehållet på olika s.k. webbsidor vilka länkats till varandra. Texterna är på så vis uppdelade i inledning, fakta, innehåll, fulltext och övergångsbestämmelser. Idén är god, men det leder lätt till s.k. hyper-spaghetti, d.v.s. att användaren villar bort sig och tappar överblicken över informationen, vilket beror på att man bara kan se en webbsida i taget. En tänkbar och möjligen bättre lösning på detta är att använda en teknik som utnyttjar ramar.^[3]

En förvirrande detalj som bör noteras är vidare länken med texten Index som finns nederst på varje sida. Denna förväxlar många säkert med ett sakordsindex eller liknande. Om man aktiverar den länken hamnar man emellertid på webbplatsens ingångssida,^[4] vilket upplevs något överraskande. Det är inte heller möjligt att i det läget återvända till författningen med den särskilda back-tangenten i webbläsaren,^[5] utan användaren tvingas att börja om från början.^[6]

Hela materialet ligger utlagt i HTML-format.^[7] Detta sammantaget med möjligheten att använda den s.k. Sökguiden (beskrivs nedan) medför att materialet är förhållandevis enkelt att navigera i.

Offentligt tryck är en mindre databas innehållande propositioner i fulltext. För tillfället finns endast två årgångar, 1994/95 och 1995/96, att tillgå. Propositionerna är organiserade i två delar; i dessa återfinns dels propositionens sammanfattning och innehållsförteckning i HTML-format, dels propositionen i sin helhet i PDF-format.^[8] Dock lagras de drygt 80 första propositionerna för riksdagsåret 1995/96 enbart i HTML-format i fulltext.

Propositionerna synes vara hämtade från Rixlex databas eftersom man återfinner vissa angivelser i texten som är identiska med dem som man finner i den sistnämnda databasen, t.ex. "**Fotnot**". Tyvärr är propositionerna varken helt fulltaliga för de angivna åren eller fullständiga till sitt innehåll. Någon förklarande information om varför så är fallet återfinns inte på webbplatsen, inte heller finns upplysningar om att innehållet kan sakna vissa tabeller och bilder, vilket borde vara på sin plats.

Den inkonsekventa indelningen i HTML- respektive PDF-format medför att innehållet inte är sökbart i de PDF-lagrade dokumenten (frånsett inledning och innehållsförteckning). Detta måste betraktas som en klar nackdel, i synnerhet som man i övrigt lagt ner arbete på att göra de olika deltjänsterna i Juridiskt forum sökbara.

Vad det gäller layouten är texten i denna deldatabas ytterst sparsamt förädlad med fet text för rubriker m.m. Det är dessutom mycket svårt att läsa de kolumner som utgör gällande lagtext respektive föreslagen lagtext. Detta beror på att texten konverterats från ett fast till ett proportionellt typsnitt^[9] vilket har fört med sig att de fasta mellanrum som finns mellan kolumnerna försvunnit och att texterna helt flutit samman.

Följande text, vilken är hämtad ur prop 1995/96:26, illustrerar detta:

Rätten till varumärke eller Rätten till ett kännetecken

kännetecken enligt 2 § andra enligt 2 § första eller andra

stycket får inte tas i mät. Om stycket får inte tas i mät. Om

innehavarens egendom avträds till innehavarens egendom avträds till

konkurs, ingår dock rätten i kon- konkurs, ingår dock rätten i kon-

kursboet. kursboet.

Ett liknande problem återfinns i innehållsförteckningen där sidnumret glider fram och tillbaka i sidled, vilket ger ett orent intryck.

Rättsfall är en databas som än så länge endast innehåller ett fåtal fall från Regeringsrätten och HD för 1995. Däremot finns det en nästan komplett uppsättning AD-domar för åren 1994-95 och första halvåret 1996.

Rättsfallsdatabaserna har organiserats på samma sätt som det offentliga trycket, d.v.s. fulltext-versionerna återfinns i PDF-format medan enbart sammanfattningarna i återfinns HTML-format (som är grupperade årsvis). Detta innebär att även i dessa fall är möjligheterna att utnyttja fritextsökning begränsade.

Även i denna databas saknas information om på vilket sätt urvalet skett, hur fullständigt materialet är, vad som utelämnats m.m. Layouten är däremot betydligt bättre, rentav riktigt tilltalande.

Det sparsamma urvalet av praxis torde emellertid göra även denna databas tämligen ointressant för såväl yrkesverksamma som juriststudenter. En irriterade detalj utgörs av den röda och blinkande texten "NY!!!" efter Arbetsdomstolen. Eftersom databasen har funnits en längre tid och då den är eftersatt när det gäller uppdateringar förefaller denna signal närmast ha funktionen att minska tilltron till materialets aktualitet och kanske även till förmågan att administrera systemet.

Under rubriken Myndigheter och Advokater återfinns förteckningar på domstolar, polismyndigheter och advokater i Sverige.

Layouten är tilltalande upplagd med grafik i form av kartor och omväxlande typsnitt. Dock saknas även här nödvändig kringinformation. För de flesta användare är det sannolikt inte tillräckligt att möta texter som anger att "Flera av landets myndigheter har visat intresse av att här kunna nå ut med sin publika information". Inte heller framstår det som speciellt tillfredsställande att finna att det är "vår [d.v.s. JITs] förteckning över [a]dvokater" som man får del av. Användaren måste få information om huruvida det är samtliga advokater i Sverige som finns med eller om det enbart är advokatbyråer som listas. Vid en jämförelse med telefonkatalogens Gula Sidor av de advokatbyråer som finns i Umeå fattas minst en byrå (som varit verksam drygt ett år) i JITs förteckning, vilket ger vid handen att listan inte är fullständig eller i varje fall inte är uppdaterad och aktuell.

Nyheter är ett slags anslagstavla med information om den senaste uppdateringen av SFS är gjord, olika problem som åtgärdats, arbetstillfällen på producentföretaget, m.m.

Rättshjälpen är en mer ovanlig tjänst och fungerar som en frågespalt i vilken man kan ställa frågor om juridiska problem som sedan besvaras. Tjänsten upprätthålls enligt uppgift med hjälp av "juridikstuderande på olika nivåer i sin utbildning" som svarar på de insända frågorna. Man har noga angett att man inte tar ansvar för om svaren är korrekta eller ej. Användaren uppmanas även att ta kontakt med advokat med sina juridiska problem.

Rättshjälpen är indelad i specificerade ämnesområden. Användaren väljer själv område och skriver in frågan i ett särskilt formulär direkt på skärmen. Svaren på insända frågor blir allmänt tillgängliga för alla användare och presenteras i länkad form under respektive ämnesrubrik.

Information om hur lång tid det kan ta att få ett svar saknas. Ej heller anges när de listade frågorna och svaren har blivit tillgängliga eller vem som står för svaret. Kvalitén på frågorna och svaren är tämligen skiftande. Vissa frågor och svar är både intressanta och av godtagbar kvalité medan andra framstår som ytterst tveksamma. Ett exempel på det senare är följande, som dessutom blivit insorterat under ämnet upphovsrätt:

Fråga: "Får en kommun lägga ut offentliga handlingar på Internet?"

Svar: " Ja. Det är till och med rekommenderat att de gör det. Enligt Tryckfrihetsförordningens 2 kapitel skall lagen verka till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning och att varje svensk medborgare därför skall ha rätt att taga del av allmänna handlingar. Regeringen har också beslutat sig för att lägga ut allmänna handlingar på exempelvis Rixlex."

Ämnesvalet kan medföra att den som inte är juridiskt bevandrad ges uppfattningen att denna fråga rör allmänna handlingars upphovsrätt. Dessutom saknar svaret ett flertal vitala komponenter t.ex. gällande lagregler om personuppgifter och sekretess samt att riksdagens handlingar regleras genom en särskild lag för Rixlex. Utöver detta är det nödvändigt att tidigare avgivna svar regelbundet justeras i enlighet med gällande rätt och tillkommande praxis.

Diskussionsforum är ett elektroniskt konferenssystem indelat i olika ämnesområden, såsom familjerätt, arbetsrätt, straffrätt, övrigt m.m., allt lagrat och återgivet i en hierarkisk struktur. Med detta menas att de olika inläggen, med "repliker" från andra användare, grupperas var för sig under respektive ämnesområde. Användaren kan välja ut och följa en viss frågeställning som denne är intresserad av och slipper helt sådant som han eller hon tycker är ointressant.

Tillämpningen är ingalunda ny, utan har funnits under i princip lika lång tid som datorer haft on-line-uppkopplingar. En variant på samma tema är de ämnesrelaterade e-post-listor som är tillgängliga över Internet. Skillnaden är den att det i denna typ av tjänst även finns möjlighet till chat,^[10] cyber-rymdens motsvarighet till "heta linjen", något som särskilt brukar tilltala yngre användare.

Användaren behöver ingen särskild programvara för att kunna delta, utan hela tjänsten tillhandahålls direkt på skärmen.^[11] Eftersom vem som helst kan lägga upp sig som användare, utan något krav på korrekt identifiering, blir innehållet därefter; diskussionerna rör sig i alla riktningar, vilket f.ö. är typiskt för diskussionslistor av detta slag.

Den varierande kvalitén blir tillämpningens svaghet. Yrkesverksamma jurister med högt ställda krav på kvalité och pålitligt innehåll kan av uppenbara skäl inte förlita sig alltför mycket på en tjänst av detta slag. Över huvud taget är det tveksamt om ens en sluten krets av jurister skulle begagna sig av ett sådant forum eftersom de sällan har den tid som krävs för ett aktivt deltagande, än mindre är särskilt benägna att fritt dela med sig av sin sakkunskap.

VRS är en förkortning för "Virtuell Rätts Sökning" som beskrivs som ett helt nytt sätt att söka juridisk information. För detta behövs en särskild plug-in-programvara^[12] till webbläsaren som användaren kan hämta från Internet och sedan installera på sin egen dator, varefter man får tillgång till ett söksystem i tre dimensioner "vilket snabbar upp inhämtandet av information väsentligt".^[13]

För den ovane användaren finns ytterligare instruktioner om hur man installerar plug-in-programmet och hur man orienterar sig i denna tredimensionella miljö. Vad det gäller instruktionerna för hur programvaran ska installeras är de inte särskilt lättförståeliga för användare som inte är insatta i vad en plug-in är eller hur sådana brukar installeras. Däremot är instruktionerna hur man orienterar sig i denna s.k. VRS-rymd tillräckligt bra för att även en ovan användare ska klara sig hyggligt bra.

Upprepade försök att ladda ner den nödvändiga programvaran misslyckades emellertid. Undertecknad tog därför kontakt med JIT via angiven e-post-adress. På så sätt kunde det utrönas både hur väl denna kontakt fungerade som sådan och om man kunde få hjälp med själva problemet. Den fråga som ställdes var om programvaran (och VRS) fortfarande var tillgänglig. Svar erhölls efter fyra dagar varvid angavs att VRS "nog inte var framtiden längre", att det var tveksamt om man (längre) kunde få tag på programvaran någonstans samt att tjänsten med allra största säkerhet skulle tas bort så fort man fick tid för det. Sedan svaret erhölls har det i skrivande stund gått drygt två månader utan att detta åtgärdats. Det finns inte heller något meddelande om att tjänsten inte längre är tillgänglig för de som inte redan hunnit skaffa denna plug-in-programvara.

Sökguiden är en kombinerad tjänst som är inriktad på att tillhandahålla sökmöjligheter i text på webbsidor och i meddelanden i diskussionsgrupper. Därtill finns länkar till sökmotorer d.v.s. program för indexering av och sökning i stora textmassor, t.ex. samtliga webbsidor på Internet.

I detta sammanhang är det söktjänsten som är intressant. Med denna kan man fritt söka på valfritt sakord inom hela webbplatsen. Det finns även möjlighet att begränsa sig till enbart delar av webbplatsen, t.ex. till Lagboken, vilket är en klar fördel.

Själva sökningen kan på alla sätt finslipas med trunkeringar, ordformer, booleska och närhetsoperatorer och bör tilltala även den mest kräsne. För den som inte behärskar dessa finesser finns det en både enkel och utförlig manual som fungerar väl.

Svaren presenteras i hypertext-form med länkar, d.v.s. man kan gå direkt till efterfrågat dokument från svarsbilden. I flera avseenden påminner denna tjänst väldigt mycket om en konventionell sökmotor, vilket är en fördel eftersom även en ovan användare därmed ges möjlighet att känna igen sig.

Organisation

Juridisk Informationsteknologi AB presenterades 1995 och marknadsför sig som "Sveriges första IT-företag med renodlad inriktning på det juridiska och rättsliga området". Verksamhetsinriktningen anges vara utveckling av system och applikationer för juridisk verksamhet, utveckling av produkter för interaktiva juridiska informationslösningar, utbildning, uppdragsverksamhet m.m. Man framhäver att utvecklingsarbetet är framåtriktande och innovativt samt att interaktion mellan användare och dator tillsammans med metodfrågor har en framträdande plats.^[14] På annan plats kan man läsa om företagets långsiktiga målsättning, t.ex. vilken uppdateringstakt och kvalité man eftersträvar på det rättsinformationsmaterial man tillhandahåller eller planerar att lägga upp.

Utöver detta går det inte att via webbplatsen finna någon information om företaget som sådant, såsom storlek, antal anställda, omsättning, ägare, uppgifter om kunder och uppdrag man haft m.m. En direktkontakt med företaget ger emellertid vid handen att företaget befinner sig i en utvecklingsfas, att man har sex anställda samt att företaget finansieras genom medel både från Industrifonden och "den fria kapitalmarknaden" d.v.s. enskilda investerare.

Sådana uppgifter om företaget är nödvändiga för att man ska kunna bedöma dess stabilitet och förmåga att kontinuerligt utveckla och underhålla produkter med hög tillförlitlighet. Ett mindre företag kan sakna detta vilket kan resultera i produkter eller tjänster med varierande kvalité. Å andra sidan ger IT möjlighet för mindre företag att konkurrera med etablerade aktörer på relativt jämlika villkor.

Sammanfattande omdöme

Det finns flera skäl till att en producent av rättsinformation kan välja att tillhandahålla rättsinformation via Internet. Det är ett enkelt sätt att nå ut till flera användare och nätet är också snabbt och enkelt när man vill testa nya tekniker och idéer. Därtill är en väl fungerande webbplats ett ansikte utåt och ett sätt att för kunder presentera de kommersiella tjänster man är beredd att erbjuda. I detta avseende är inte JIT ensamma på denna marknad.^[15] Men liksom fallet är med flera andra aktörer når JIT ännu inte ända fram med sina produkter. Till detta finns det flera anledningar.

I de mål man satt upp för sin verksamhet betonar man bland annat att man vill "vara en naturlig plattform för allmänhet, jurister och juridikstuderande" och "[a]tt innehållet skall vara kvalitétsgranskat".^[16] Redan en ytlig granskning av den presenterade informationen visar emellertid på stora brister i dessa avseenden. Visserligen är de angivna målen endast en del i "en långsiktig målsättning", men för att vara ett företag som dels uppger att det varit först ut på arenan, dels har befunnit sig där i flera år måste det anses klart otillfredsställande att inget av dessa mål ännu uppnåtts.

Författningsdatabasen är visserligen fullständig men uppdateras inte tillräckligt ofta,^[17] det offentliga trycket är därtill alltför begränsat, rättspraxis är i princip obefintligt och utredningar saknas helt. Redan dessa brister medför i praktiken att denna Internettjänst blir ointressant såväl för jurister som för juridikstuderande, i synnerhet som mycket av informationen, i varje fall vad det gäller författningar och förarbeten, utan kostnad kan fås från annat håll.

Därtill är materialet inte förädlat i någon nämnvärd grad, vilket skulle kunna vara ett sätt av flera för JIT att göra "sitt" material mer intressant än andras. Snarare förefaller det som man hellre lagt ner arbete på att foga in sin logotyp och uppgift om att JIT är distributör av materialet i varje proposition och författning. Till det kommer inkonsekvenser i behandlingen av materialet. Författningarna är i HTML-format medan propositionerna levereras i PDF-format. Detta leder bl.a. till att man inte kan utnyttja webbplatsens^[18] egen sökfunktion för att söka efter nyckelord i propositionerna.

Att över huvud taget vara hänvisad till tilläggsprodukter av olika slag är varken särskilt tillfredsställande eller gör det speciellt enkelt för användaren. Det finns åtskilliga användare som inte har en aning hur man installerar en PDF-läsare, oavsett hur fullständiga anvisningar man tillhandahåller. Lika många törs inte eller förstår inte att man behöver en sådan trots att det anges explicit. Här finns det en relativt stor skillnad i de förväntningar JIT har på de potentiella användarna och vad som är realistiskt att anta.

Visserligen har tilläggsprodukter en mängd olika fördelar genom att de i allra högsta grad kan tillföra ett mervärde eller göra layouten av lagtexter, rättsfall m.m. mer tilltalande. Detta skall emellertid i varje situation vägas mot de nackdelar som ofta följer med användningen av dem, såsom behov att bygga upp nödvändig kunskap, hur man hanterar flera olika programvaror, eventuella krav på utbildningsinsatser, svårigheter att hålla reda på många olika produkter, skillnader i tekniska krav m.m.

Övrigt material i form av diskussionsforum, rättshjälp, uppgifter om myndigheter och advokater förstärker ytterligare intrycket av att Juridiskt forum snarare riktar sig till den allmänhet som söker juridiska kunskaper och information än till dem som redan har detta.

Till detta kommer att kringinformationen i form av kvalitétsdeklarationer måste förbättras, sålunda är det oundgängligt nödvändigt att känna till att författningarna kan innehålla felaktigheter och önskvärt är naturligtvis även att få reda på varför så är fallet. I synnerhet är detta viktig information till en juridiskt och rättsinformatiskt obevandrad allmänhet som man med goda skäl kan anta vara den största användaren. I rättvisans namn skall understrykas att alla databaser som baseras på Rixlex författningsdatabas är behäftade med dessa problem,^[19] men det är på inget vis ett faktum som kan frånta en producent dess upplysningsansvar i dylika frågor. I synnerhet som man själv angett att eliminerandet av brister av detta slag är ett av företagets egna verksamhetsmål.

Vid en helhetsbedömning innebär detta att Juridiskt forum uppvisar ett flertal brister som är av sådan art att produkten varken är fullständig eller fullgången. Till detta kan läggas att undertecknad ända sedan Juridiskt forum presenterades på Internet avvaktande har följt dess arbete och utveckling. Det är därför inte utan en viss besvikelse man nödgas konstatera att inte ens författningsdatabasen, som var en av de första produkterna JIT började att bygga upp och lägga ut på Internet, har det som man på militärt språk kallar för "puts", eller på något avgörande eller innovativt sätt skiljer sig från konkurrenterna på området. Sammanfattningsvis blir intrycket att JIT vill för mycket och hastar vidare utan att "slutföra" tidigare påbörjade projekt.

Ulf Färjare

Noter

[1] JIT återfinns på adressen "http://www.jit.se". Recensionen ingår i ett projekt som initierats vid Institutet för rättsinformatikvid Stockholms universitet. Syftet med projektet är att löpande utvärdera IT-produkter och databaser med juridiskt material.

[2] De bedömningsgrunder som används introducerades i JT 1994-95 s 1098-1099. Juridiskt forum består av flera olika avdelningar (se texten) som skiljer sig markant åt mellan varandra. Därför har artikelförfattaren av praktiska skäl valt att bedöma dessa var för sig.

[3] Ramar: en teknik inom sidbeskrivningsspråket HTML som möjliggör indelning av en webbsida i flera rutor där varje ruta innehåller ett separat HTML-dokument. Se Svenska datatermgruppens ordlista "http://www.nada.kth.se/dataterm/".

[4] Ingångsssida: webbsida som tjänar som huvudingång till viss webbplats. Se a a.

[5] Webbläsare: datorprogram för hämtning och visning av information via World Wide Web. Se a a.

[6] Detta beror på att det lagts in ett s.k. skript (text som innehåller instruktioner eller kommandon till program) på ingångssidan som automatiskt laddar in en annan ingångsbild.

[7] HTML, Hypertext Markup Language, ett sidbeskrivningsspråk för dokument i World Wide Web. Språket innehåller direktiv för hantering av typsnitt, bilder och länkar till andra dokument m.m.

[8] PDF, Portable Document Format, ett dokumentformat som ger exakt kontroll över layouten. PDF-dokumenten skapas med någon av företaget Adobes kommersiella produkter men läses med det fria programmet Acrobat Reader.

[9] I ett proportionellt typsnitt (t.ex. Times) tar tecknen olika stor plats. T.ex. så är bokstaven m ungefär tre gånger bredare än bokstaven i. I ett fast typsnitt (t.ex. Courier) använder alla tecken samma bokstavsbredd, vilket är fallet med texten från en ordinär skrivmaskin.

[10] Chat: uttryck för att skriftligt föra en dialog i realtid via Internet. Se a a.

[11] Tillämpningen är inte JIT:s egen utan utgörs av en särskild webb-programvara, WebBoard ^TM, som tillhandahålls av ett amerikanskt företag.

[12] Plug-in: insticksprogram som tillför nya funktioner till en webbläsare. Plug-in-programmet arbetar i bakgrunden och använder webbläsarens eget fönster för att presentera information. Plug-in-program är vanliga för hantering av ljud, bild och video.

[13] Se "http://www.jit.se/vrs/vrs.html".

[14] Se "http://www.jit.se/jitab/jiti.html".

[15] Se Wahlgren, Peter, Notisum – Rättsnätet via Internet, JT 1997-98 s 1044-1049.

[16] Se "http://www.jit.se/help/omjf.html".

[17] I skrivande stund (våren 1998) har ingen uppdatering skett under drygt två månader.

[18] Webbplats: En webbplats kan röra ett visst ämne, en viss organisations verksamhet eller ett visst företags varor och tjänster. Termen hemsida används ofta synonymt med webbplats vilket är felaktigt.

[19] Se vidare om detta intressanta problem Svensson, Britt-Marie - Wahlgren, Peter, Regeringskansliets författningsdatabaser - en replik, JT 1997-98 s 901-904.