Domstol tolkar förbudet mot e-postreklam
Ur Lov&Data nr 87 september 2006, s. 34.
Marknadsföring genom elektronisk post till anställda hos en kommun har inte ansetts utgöra sådan marknadsföring till fysisk person som enligt 13 b § marknadsföringslagen bara får ske om den fysiska personen samtyckt på förhand (Kammarrätten i Stockholms dom 2006-02-08, mål nr 6624-05).
Bakgrund
De nya svenska reglerna om marknadsföring med bl.a. elektronisk post har redovisats och analyserat i Lov&Data nr 79, s. 26-29. Enligt 13 b § marknadsföringslagen (1995:450) får en näringsidkare vid marknadsföring till en fysisk person som huvudregel bara använda elektronisk post om den fysiska personen har samtyckt till det på förhand. Hur förbudet skall tolkas när det gäller e-postadresser som genom en arbetsgivares försorg disponeras av en anställd har inte varit helt klart, men i den tidigare nämnda analysen drogs slutsatsen att marknadsföring till denna typ av adresser inte omfattas av förbudet i marknadsföringslagen. I det här refererade målet har Kammarrätten i Stockholm kommit till samma slutsats.
Det kan tyckas märkligt att en marknadsrättslig fråga av detta slag prövas av kammarrätten. Förklaringen är att frågan om marknadsföringens laglighet aktualiserades vid en prövning om en allmän handling kunde lämnas eller om den var sekretessbelagd. Enligt 7 kap. 16 § sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess för personuppgift, om det kan antas att ett utlämnande skulle medföra att uppgiften behandlas i strid med personuppgiftslagen (1998:204). 9 § a) personuppgiftslagen anger i sin tur att den personuppgiftsansvarige skall se till att personuppgifter bara behandlas om det är lagligt. Därmed kan bl.a. behandlingens förenlighet med marknadsföringslagens regler komma att aktualiseras.
Det aktuella målet
Ett företag begärde hos ett femtiotal svenska kommuner att få ta del av en sammanställning av e-postadresser till all personal inom grund- och gymnasieskolan. Adresserna skulle enligt företaget användas i informations- och marknadsföringssyfte. Barn- och ungdomsförvaltningen i Österåkers kommun avslog begäran med stöd av 7 kap. 16 § sekretesslagen och med hänvisning till 9 § a) personuppgiftslagen och 13 b § marknadsföringslagen. Sökanden överklagade beslutet.
Kammarrätten i Stockholm inledde med att referera delar av förarbetena till bestämmelsen i 13 § b marknadsföringslagen (prop. 2003/2004:43 s. 12 och 16 f.). Där uttalar regeringen bl.a. att det för närvarande inte bör införas några ytterligare bestämmelser som skyddar juridiska personer mot icke begärd marknadsföring. Juridiska personer bör, till skillnader från fysiska personer ha större förutsättningar att skapa alternativa metoder för hantering av icke begärd marknadsföring. Detta kan bl.a. ske genom upprättande av spärregister m.m. för att blockera massutskick från datorer som är kända för att sända ut den sortens e-post.
Rätten uttalar därefter: "Inget annat har framkommit än att den planerade marknadsföringen skall riktas mot kommunen. Det är även kommunen som förfogar över de aktuella e-postadresserna. Som framgått ovan har lagstiftaren valt att inte införa några bestämmelser som skyddar juridiska personer mot ej begärd marknadsföring. Kammarrätten finner att det inte kan antas att den planerade marknadsföring från bolagets sida strider mot 13 b § marknadsföringslagen. Österåkers kommun har således inte haft fog för sitt beslut att vägra lämna ut uppgifterna på den angivna grunden."
Kammarrätten upphävde det överklagade beslutet. Eftersom det inte utretts om ett utlämnande av uppgifterna skulle medföra att de på ett annat sätt skulle behandlas i strid med personuppgiftslagen överlämnades det till Österåkers kommun att göra en sådan prövning.