Datorprogram som allmän handling
Ur Lov&Data nr 81 mars 2005, s. 16-17.
Ett datorprogram utvecklat vid en universitetsinstitution har ansetts utgöra en allmän handling i tryckfrihetsförordningens mening. Programmet, som har använts i universitetets studieadministrativa verksamhet och i ett fall sålts till en annan högskola, har inte omfattats av sekretessen för myndighets affärsverksamhet (Regeringsrätten, RÅ 2004 ref. 74).
Inledning
En mängd olika datorprogram används hos myndigheter. Dessa program kan vara utvecklade av myndigheten själv eller anskaffade från en extern leverantör. Det kan finnas ett intresse hos medborgare och företag att ta del av ett program i källkodsform för att analysera dess uppbyggnad eller i exekverbar form för att undersöka dess funktion. I vissa sammanhang kan det även finnas en vilja att kunna använda programmet i den egna verksamheten eller att bearbeta och vidareutveckla programmet, t.ex. för att skapa kommersiella produkter. Framför allt frågan om vidareutveckling av myndigheternas datorprogram har tydliga kopplingar både till diskussionen om fri programvara och till EU:s strävan att betrakta offentlig information som en resurs för den privata informationsmarknaden.
Enskilda myndigheter som utvecklat ett datorprogram kan naturligtvis själva ha en önskan att kunna sälja programmet för att dryga ut sina knappa anslag. Myndigheterna kan därför vilja motsätta sig ett utlämnande med stöd av reglernas om handlingsoffentlighet i 2 kap. tryckfrihetsförordningen (TF), t.ex. genom att åberopa någon bestämmelse i sekretesslagen (1980:100). De kan även ha en önskan att kunna åberopa den upphovsrättsliga ensamrätten för att förhindra sådan exemplarframställning som sker samband med körning av eller bearbetning av ett datorprogram, för att på det sättet kunna kräva att mottagaren istället tecknar en licens för programmet.
Ett företag som gett en myndighet tillstånd att använda ett datorprogram (licens) vill normalt kunna hindra att programmet lämnas ut från myndigheten eller åtminstone att mottagaren analyserar, använder eller bearbetar programmet.
Det nedan refererade rättsfallet berör endast skyldigheten att lämna ut ett myndighetsutvecklat datorprogram i form av utskrift. Det finns fortfarande en mängd intressanta frågor förknippade med utlämnande i digital form och utlämnande av externutvecklade program (inkomna handlingar) som förtjänar att belysas närmare. Det är dessutom osäkert i vilken utsträckning det enligt upphovsrättslagen är tillåtet att köra (exekvera) ett datorprogram som lämnats ut från en myndighet.
Rättsfallet
En advokat begärde för en klients räkning med stöd av handlingsoffentligheten i 2 kap. TF ut bl.a. källkoden till datorprogrammet Fastreg.
Fastreg är ett studieadministrativt system som används vid Företagsekonomiska institutionen vid Stockholms universitet. Det har utvecklats inom institutionen och finansieringen har huvudsakligen skett från institutionens anslag. Institutionen har för att täcka en del utvecklingskostnaderna för programmet sålt det till en annan högskola. Universitetets försök att sälja utvecklade system är ett sätt att skapa mer resurser till utveckling. Försäljningen sker inte i vinstsyfte.
Stockholms universitet beslöt att avslå begäran om utlämnande med motiveringen att ett utlämnande skulle skada Stockholms universitets ekonomiska intressen. Ett utlämnande skulle medföra att universitetet inte skulle kunna få igen utvecklingskostnaderna på omkring 4 miljoner kronor genom att sälja programmet. Universitetet gjorde därför bedömningen att programmet i källkodsform omfattades av sekretess enligt 6 kap. 1 § sekretesslagen. Enligt denna bestämmelse gäller sekretess bland annat ”i myndighets affärsverksamhet för uppgift om myndighetens affärs- och driftsförhållanden, om det kan antas att någon som driver en likartad rörelse skulle gynnas på myndighetens bekostnad om uppgiften röjs”.
Advokaten överklagade beslutet. Kammarrätten i Stockholm fann att datorprogrammet var hänförligt till universitetets affärsverksamhet samt att det innehöll uppgifter om universitetets affärsförhållanden i den mening som avses i den aktuella sekretessbestämmelsen. Kammarrätten konstaterade vidare att bestämmelsen innehåller ett så kallat rakt skaderekvisit. Enligt förarbetena till sekretesslagen (prop. 1979/80:2 del A s. 80) och rättspraxis (RÅ 1987 ref. 91) skall prövningen av om sekretess föreligger vid denna typ av rekvisit göras med utgångspunkt i själva uppgiften. Den aktuella sekretessbestämmelsen skall enligt rätten skydda myndigheter från sådan insyn från konkurrenternas sida som skulle medföra ett gynnande av dem. Vikten av konkurrensneutralitet är således en omständighet som skall beaktas vid skadeprövningen (jfr Regeringsrättens dom den 3 februari 2003 i mål nr 3367-2001). De aktuella uppgifterna i programmet källkod var enligt rätten av sådant slag att det kunde antas att andra som driver likartade rörelser som universitetet i detta hänseende skulle gynnas på universitetets bekostnad om källkoden lämnades ut. Rätten menade att ett eventuellt upphovsrättsligt skydd för det som lämnas ut inte gav ett sådant omfattande skydd mot att universitetets konkurrenter gynnas på universitets bekostnad att det förelåg skäl att lämna ut koden.
Advokaten fullföljde sin talan. Regeringsrätten konstaterade att det aktuella datorprogrammet utgjorde en allmän handling enligt 2 kap, något som inte hade ifrågasatts i målet. En skyldighet förelåg därför att lämna ut programmet – dock enligt det s.k. utskriftsundantaget i 2 kap. 13 § TF endast i form av en utskrift – såvida sekretess inte gällde. Efter att ha redogjort för uttalanden i förarbetena angåenden sekretessen för myndigheters affärs- och driftsförhållanden (prop. 1979/80:2 Del A s. 144 f.) yttrade Regeringsrätten följande:
”Det aktuella datorprogrammet är ett hjälpmedel i Företagsekonomiska institutionens administration av den egna verksamheten. Det används således inte i någon affärsdrivande verksamhet vid universitetet. Det förhållandet att programmet i ett fall har sålts till en annan högskola och att ytterligare sådan försäljning kan komma att ske i syfte att skaffa institutionen bidrag till sina utvecklingskostnader för programmet innebär enligt Regeringsrättens mening inte att universitetet kan anses ägna sig åt affärsdrivande verksamhet bestående i försäljning av datorprogram. Sekretess enligt 6 kap. 1 § sekretesslagen gäller därför inte för de i målet aktuella uppgifterna. Handlingarna skall således lämnas ut.”